Dag 18 – Det här är jag stolt över

2012 – Dag 18 Det här är jag stolt över

Just idag har jag orsak att vara extra stolt över mina barns skolprestationer. Betygen är fantastiska. De är, för att vara helt rakt på sak, f*ikng amazing! Men det är inte resultaten jag är stolt över. Det är deras eviga kämpande under året som gör mig tårögd av stolthet. De är alla egna individer med allt från lätt att lära, till inlärningshinder och så adderar vi EDS till på det. Jag tror inte lärarna vet vilket engagemang det ligger hos dessa elever.

En har lätt för att lära sig och skulle troligen kunnat gå genom lågstadiet med ett medeltal på över 8:a utan att ens öppna boken inför prov. Att då komma till högstadiet med helt nya krav och nya inlärningssätt hade kunnat bli överväldigande. Istället har hon satt sig ner och läst lite extra nu som då, haft bra studieteknik till proven och varit uppmärksam på lektionerna. Men det mest imponerande av allt, är att hon äntligen släppt sina egna prestationskrav, och det är jag oerhört stolt över! Och jag är SÅ stolt över att hon hittat en studieteknik som hon känner att är hanterbar för just henne. Att lyckas hålla vitsordet från lågstadiet till högstadiet med favoritläraren, tror jag blev hennes bästa julklapp.

En annan tampas med inlärningshinder som gjort att hon tvingats rasa i backen gång på gång från jätte hoppfull, till förtvivlan. Hon har kämpat, slitit, presterat och…ja, ibland har det inte gått vägen helt enkelt. Att känna att man verkligen lyckats och sedan utsättas för att inte ha presterat i närheten av sin egen uppfattning är omänskligt. Det är tortyr. Ingen ska behöva uppleva den smärtan. Ändå har hon tagit sig upp, gång efter gång och kämpat, kämpat och återigen kämpat. Hon har varit fokuserad och intresserad och hon har varit engagerad på lektionerna. Hon har pluggat som ett djur på alla sätt som de kunniga kunnat komma på. Tack vare förstående och engagerade lärare, en sjuhelskotas kämpaglöd och en fightinspirit utan dess like, har hon inte bara hållit sina vitsord, utan även lyckats höja.

Och en tredje kämpar i stillhet och tystnad med att stå ut med pluggandet när sjukdomen sätter in, när det är tungt att hålla i boken, att sitta upp, att ta in lite mer kunskap efter en skoldag som tagit all energi. Det är inte lätt att vara lillasyster till någon som haft lätt i skolan och att dessutom vara minstingen i familjen som på något sätt alltid flyter med. Hon har alltid varit vår lilla drömmare. Att komma ihåg alla läxor är inte lätt. 🙂 Hon gillar inte att bli förhörd till prov. Det är jobbigt för henne att inte minnas svaren, ändå ber hon om det eftersom hon vet att hon behöver det. Hon har ett otroligt bildminne och hon har ett fantastiskt öga för detaljer. Om det är något vi andra undrar över om stjärnor, naturen, djur, kemiska reaktioner e.t.c. så frågar vi henne. När ett prov är avklarat, blir hon som ett levande uppslagsverk. Jag beundrar verkligen den egenskapen! För något år sedan kämpade hon hårt med att läsa läsläxan högt. Igår stod hon på scen med klassen och spelade upp sin pjäs på julfesten. Med en klar, tydlig och självklar röst sa hon sina repliker med ett stort, busigt leende på läpparna och med inlevelse i rösten. Hennes vitsord är fantastiska, verkligen, men det är hennes axelryckning åt dem som gör mig stolt. Att hon kan njuta av dem, men samtidigt ta dem med en klackspark.

Självklart skulle jag bli orolig om någon av dem kom hem med mycket svaga vitsord i alla prov, men för mig är faktiskt inte resultatet av provet det viktiga, utan det de gjort innan; att de gjort vad de kan och att de är nöjda med sitt pluggande.

Så, tjejer, jag är stolt, så stolt över er! Visst är jag stolt över ert skolarbete, men framför allt är jag stolt över dem ni är, dem ni vill vara! Jag älskar er! busbra

Kram Miina
advent4

Kommentera