Så var titeln på konserten som jag dirigerade i onsdags, och nu grönskar det även i mina fönster! Jag och assistent har varit duktiga och fått en hel del omplanterat. Tidigare har det alltid gjorts i köket inomhus, men igår tog vi oss ut till växthuset. Så mysigt och praktiskt! Enda problemet just nu är att mina fönsterbräden är fulla, vilket oroar mig lite, eftersom tomaterna skriker efter att bli omplanterade!
Jag har under året som gått varit på olika glaskurser. När det funnits tid över, har jag tillverkat hjärtan som jag har tänkt hänga i växthuset. Just nu har de fått sin plats i vinrankans tilltänkta spaljé. Om de stannar där eller om jag gör någon slags mobil av dem, återstår att se.
Jag håller just nu på att byta assistent, vilket gör att jag ibland har timmar när jag behöver hjälp av anhöriga och vänner. Igår var pappa med mig och byggde ihop mitt lilla drivhus som jag ska ha inne i växthuset, som maken senare hjälpte mig att beklä med bubbelplast. Samtidigt satte pappa potatis och lök i en av mina planteringsbaljor med hopp om att det ska ta sig lite snabbare där än i landet som ännu inte har tillräckligt varmt i jorden.
Squash i kruka, fuchsia, växthusgurka, brytböna och en liten del zinnia omskolades i större krukor igår när jag och assistenten tog oss an de stackars rangliga plantorna. Än väntar tomater, mer zinnia, kruksolros och tagetes på att få eget bo, men de får vänta lite till innan jag vågar föra ut dem i drivhuset. Det var bara 2 grader inatt där inne och nu lovar de ännu kallare några nätter framöver. Vi passade även på att så 2 olika pumpor, butternut- och spagetti- som är mina stora favoriter, samt en sorts melon som jag aldrig testat tidigare, nämligen gurkmelon. Jag som inte klarar av att äta sött, tänkte att gurkmelon kanske kan vara ett alternativ.
Jag börjar så sakteliga avhärda mina björnbärsbuskar som mina föräldrar hade med sig som present från sin resa till varmare breddgrader. De har redan börjat få början till blomskott, så jag vågar inte riktigt lita på att de klarar vårt klimat på en gång. Hittills har de haft täcke dygnet runt, men nu testar jag utan och hoppas på det bästa. De är ju ändå i växthuset, så det borde inte vara någon fara. Björnbärsbuskarna alltså. Inte mina föräldrar.
Det är så härligt att pilla och påta i jorden nu och jag ser verkligen fram emot att få fylla mitt växthus! Men nu är ändå första anhalten att försöka få tillräckligt varmt i drivhuset så en del plantor får flytta ut. Sen gäller det att försöka skola om resten av plantorna i större krukor, var nu de ska få rum… Och sen kommer det svåra, att få de små liven att överleva. Det är inte riktigt min starka sida, om jag ska vara ärlig!
