Alla människor kommer in i ens liv av en orsak. Somliga för att stanna, somliga för en kort tid, men alla har de en uppgift att fylla i mitt liv, eller jag i deras liv. Nu sätter vi check på ”uppgift utförd” och söker ny assistent. Igen. Jag behöver väl knappast förklara hur evinnerligt trött jag är på att börja om, samtidigt som jag pirrar av nyfiken över vem som kommer härnäst!
Jag litar på att det här är rätt för mig just, i det här skedet av mitt liv och tackar för erfarenheten jag bär med mig från det kapitel jag nu lägger bakom mig.
Uppgiftslistan ligger jag dock väldigt efter i, när det handlar om allt annat. Min sådd blev sen i år p.g.a. en massa oklarheter i vardagen, men tur är väl det, eftersom det har varit en så hiskeligt kall vår. När jag läser tillbaka i min dagbok, ser jag att det var sommarvärme för ett år sedan och att jag gick i kjol och linne. Nu sitter jag gärna med stickad tröja på och myser i min kokong. Sakta, men säkert, ska väl nog växligheten börja frodas, men klart är att växthussäsongen ligger efter i år för mig!
Persikoträdet verkar åtminstone ha det bra och har börjat få rätt stora frukter. Hoppas de klarar sig i år!
Maken har byggt upp vattentunnan åt mig i år, för att underlätta den automatiska bevattningen och har även fäst en slang, så att jag inte behöver dra in slangen in i växthuset, utan kan koppla in den på en bra nivå för mig när jag sitter i rullstolen.
I taket på växthuset, har mina glashumlor kommit upp. Jag gjorde dem på vårens glaskurs. En sån där ”vi testar och ser vad det blir”-grej. Jag har ännu inte fått ben på dem alla, men jag tror de får vara så här i år. Söta är de, om jag får säga det själv!
Näst på tur i min uppgiftslista är att skola om sådden som växer inomhus. Vem vet, kanske får jag det gjort imorgon. Eller en annan dag. Eller kanske aldrig, om jag fortsätter som hittills. Det är otroligt hur mycket som blir på paus, i bytet av assistent. Åtminstone när den första försvinner innan nästa tagit vid. Men men, det finns en mening med allt som sker! Jag hoppas bara att meningen inte är att mina plantor ska vandra vidare till växthimlen!
Men du, kära uppgiftslista, nästa gång kan vi väl vänta ännu lite längre med att sätta check på ”uppgift utförd”? 6 månader känns trots allt onödigt kort, åtminstone om man ser till det jag förväntade mig, även om det var det längsta hittills sedan assitstentann slutade för 4 år sedan. Nästa gång tycker jag därför att vi gör uppgiften lite svårare, så att hen måste stanna lite längre!
