Vardagsunder
Nu är det länge sedan jag skrev. Ni vet när saker bara sker, livet tar lixom över och styr med järnhand och då är det bara att följa med och göra det bästa man kan av situationen. Vår familj har växt och med det kommer många reflektioner och nya insikter. Det självklara är inte alls
Fysisk som psykisk
Vad väcker det här för tankar hos dig? Jag använder, som de flesta vet, rullstol. Jag har den för att jag har funktionsvariation som begränsar min rörelseförmåga. Jag har haft problem med båda mina armar som i omgångar inte varit brukbara under några års tid. Hela min kropp är så att säga i ”behov av
Närhetsberoende
Idag har det gått en vecka sedan minstingen flyttade till sin studieort. En vecka som i början kändes som varje dag var ett år, men som nu i slutet börjar bli mer och mer som den ska i tideräkningen. Jag saknar henne. Men glädjen och glittret jag hör i hennes röst när vi pratar i
Vemod och melankoli
När man varit en enhet, en sammansvetsad enhet, där alla har sin plats, förändras så mycket när något får en ny plats. När förstfödingen flyttade ut kom första förändringen. Alla de delar som var hennes i vår enhet, fattades oss. Men eftersom hon haft två hem under sin uppväxt, hade vår enhet en viss anpassningsförmåga
Liten blir stor
Det packas och stuvas och packas lite till här hemma hos oss just nu. Minstingen ska iväg till ny skola. Inte nog med det, så ska hon dessutom iväg till annan ort, till ett annat land. Ett land som räknas som riskland gällande corona. Det känns inte helt optimalt, men samtidigt är jag glad och
Avslut och nytt kapitel, psykoterapi
Det här blir ett långt inlägg, men ett viktigt sådant. I slutet av oktober 2017 blev jag beviljad psykoterapi för att utreda om det fanns någon blockering som kunde kopplas till mitt gående eftersom vissa situationer kunde trigga positivt till bättre förmåga. Vi grävde djupt och grunt, till höger och vänster, men blockeringar kopplat till
När någon bara vet och förstår
Att ha vänner kan vara en välsignelse men även en stor börda och sorg. Att uppfylla mina ”krav” som vän är inte helt enkelt. Jag förväntar mig på något sätt en fläckfri ”perfekt! vän, som alltid ska förstå mig lika bra som jag förstår dem, som ska finnas där lika mycket som jag finns där
Många tysta dagar
Nu har det gått många dagar sedan jag skrev något. Jag har inte tappat suget och jag har inte slut på ord och jag har definitivt inte upphört med att blogga, men min tid räcker inte till. Tiden har gått åt till att hålla igång hushållet tillsammans med vikarieassistent eftersom maken börjat jobba igen. Och
Satinbröllop
Igår firade vi 18-årig bröllopsdag. 18 år av kärlek och kämpande, lycka och glädje, frustration och tårar, allt i en stor, samlad kompott. Jag fick frukost på säng igår. Det är en lyx som sällan händer, eftersom jag är den morgonpigga och han den morgontrötte. Så när han stiger upp för att göra det för
Tummen mitt i handen
Eller fast i handen. Det kan man absolut inte påstå att min är. Den är överallt utom där den ska vara. Min sjukdom gör att all bindväv är trasig, vilket i sin tur innebär att alla leder är överrörliga och muskler och senor klarar i sin tur inte av att hålla lederna på plats. Därför