Idag har vi hunnit med mycket. Vanligen brukar jag vara med mina partikamrater just den här dagen och fira arbetarnas dag, men idag behövde jag välja mig själv framom den gemenskapen. Istället har jag och maken fått massor gjort i växthuset.
Min stackars vinranka verkar ha drabbats hårt av pandemin och inte velat ge några druvor alls under de åren, så nu har vi gjort ett sista försök med livsuppehållande åtgärder. Den har fått flytta in i växthuset, blivit beskuren och planterats i sand istället för jord. Jag hoppas den ska ta sig, men gör den inte det, hade den nog inte gjort det där den stod innan heller. Maken har fäst galler på väggarna som den kanske, förhoppningsvis, med tiden kan ta stöd mot.
När vi grävde upp vinrankan, såg jag att mina basilikor från förra året ännu hade frökapslar. Jag tog tillvara på allt och sådde storbladig basilika och ruccola i växthuset. Jag täckte med väv, men vågar nog inte hoppas att något tar sig. Men men, har man inte testat, så vet man ju inte säkert om det hade lyckats eller inte. Jag fick några jordgubbsplantor som mamma hade drivit upp i sitt växthus under vintern. Tänkte att jag skulle försöka få en tidigare skörd i amplar i växthuset. Kul att få använda bordet för första planteringen! Efter att maken byggt sarg och planterat vinrankan, satte han upp linor att fästa stödband i till de kommande tomaterna och gurkorna och att ordna med upphägning till mina amplar. Jag passade på att fylla väggarna med fler verktyg och föra saker från mitt gamla plastväxthus till hyllorna det här nya. Det blir så otroligt fint!
