Finlands självständighetsdag

Idag fick jag börja dagen med en rejäl sovmorgon. Tack, älskling! Kan inte i ord beskriva hur skönt det var för kroppen att få vakna till liv i lugn och ro efter en välbehövlig djupsömn.

Halv 1 var vi i stan för att plocka upp Julina som varit hos sin pappa. När vi satte oss in i bilen utbrast hon ”Gud vilken tur att ni sa att jag skulle komma hem idag! Lillasyster har varit sjukt jobbig den här gången!”. Stackars lilla T har nämligen blivit sjuk, så jag förklarade för Julina att när man är liten och blir sjuk kan man inte uttrycka i ord hur det känns i kroppen och då blir man grinig dagarna innan febern bryter ut. Vissa har tur och har två hem att välja på. Då kan man alltid fly när man fått nog. 🙂

Vi tillbringade några timmar på Mariebad där Natalie trotsade sin rädsla och tog sin första tripp i vattenrutschbanan. Efter det ville hon bara åka om och om igen. Dessutom simmade hon 15-20 meter och Moalie simmade 5-8 meter. De börjar bli stora våra småttingar! Det är så fint att se hur Julina hjälper sina systrar. Hon uppmuntrade Natalie så att hon vågade släppa taget och ta sina trävande simtag och hon höll henne i handen och under magen för att ge henne mod och styrka att åka i strömmarna. Jag har väldigt fina barn. Är stolt över dem och tacksam över att jag få se dem växa upp och blomma ut i sina vitt skilda personligheter.

Efter simningen åkte vi till vännen Peter Sjöberg och grattade honom på födelsedagen. Det blev lite ombytta roller, för Julina gick ut därifrån med en fin present bestående av ett gäng guppyfiskar.


Väl hemma igen åt vi middag för att sedan stöka igång med årets pepparkaksbak.

Pepparkakorna lär ska ha blivit lika goda som tidigare år, men själv håller jag mig nog till mina LCHF pepparkakor. Kände att degen t.o.m. luktade för sött för min smak. 🙂

Nu sitter jag här och njuter av mitt nyinköpta glöggte (tack gode gud, nu slipper jag sliska på med vanlig glögg utspädd med vatten) som jag tagit in till butiken och myser under min sköna axelvärmare som jag stickade klart igår kväll. Jag är mäkta stolt över mig själv.

Tror jag ska bädda ner mig i soffan och njuta av de här sista timmarna nu av Finlands självständighetsdag och hedra minnet av alla krigare. Morfar gjorde sitt på hemmaplan genom att ge dödsbud till de stupades anhöriga i byn innan det officiella dödsbudet kom. Han tog aldrig fel. Och om man kan leverera dödsbud till en anhörig, då är man verkligen säker på sin sak. Behöver jag säga att släktens mediala ådra kommer från morfar? Farfar låg i kriget men morfar behövde aldrig till fronten. När morfar blev inkallad och steg på tåget ljöd visslan om fred över perrongen och han fick stiga av igen och åka hem. Änglavakt.

Kram Miina

5 thoughts on “Finlands självständighetsdag

  1. Gör ont att läsa att J säger så:( oftast (när T är frisk) så har ju hon saknat J enormt mycket,och när J ej ger henne uppmärksamhet så blir hon ju ledsen (”jobbig”), nå, försöker förklara för J, för är oftast med minstingen hon leker och gullar osv…inte lätt när man är liten…och J har väl också saknat T&C och då blir det krock när de ses sen….nåja,hoppas det blir bättre när de blir äldre, för andra gånger (när det gått några dagar..) är de ju underbara och gosar och leker tillsammans…J är ju ‘idolen’, men förklarar för T att J vill va ensam med,och det funkar bra..
    nå, ha en fin dag!

  2. sorry om jag låter grinig:) men vi kunde ju ej baka pepparkakor heller hela familjen då T blev sjuk osv. men får ta det en annan dag då alla är friska och J här.. sköt om er

  3. Det var ju därför jag skrev ut att T blivit sjuk, att det var därför som hon varit grinig och att jag förklarade det för J. Menade inte att såra på något sätt.

    Det blir säkert bättre med åren. Här bråkas det självklart oxå, men vi har en sådan regel att när någon stänger dörren så är det privattid som gäller och då får man vara ensam på rummet. Vi har använt det sedan Moalie var runt 5 år och det fungerar bra, så det handlar bara om några år så förstår T oxå sånt där lite bättre.

    Självklart tycker inte Julina mindre om T och C bara för att hon tycker de är jobbiga ibland. Det förstår du säkert själv. Hon tycker ju N och M är jobbiga här oxå. Då är det ju bra att man kan fly fältet till andra familjen när man fått nog. 🙂

  4. Miina:jo, så har vi med,att man stänger dörren då man vill va ifred,men vill någon fråga något så får man knacka, dock bara om det är något ‘viktigt’ 🙂 menade inte att hon älskar dem mindre, alla syskon stör sig nog ibland, men ibland ‘tar man åt sig’. vill ju att de ska ha det bra lixom:D och de har ju det bra,men man vill ej höra ‘negativt’ ofta, som det blir vissa dagar över småsaker…nåja det löser sig=)

Kommentera