Livet med Galax, som nu blivit Atlas, har tagit upp stor del av den där tiden när jag vanligen har satt mig framför datorn. Några minuter hundträning, framom att blogga, är det här kapitlets råda tråd i min livsbok. Han är underbar, jobbig, full av liv, hopplöst egensinnig och jag älskar honom!
Men idag tar jag mig tid för några ord här. Jag behöver få dela med mig av tankar från kvällen som bestått av träff med våra doulor här på ön. Ett härligt gäng kvinnor som jag uppskattar väldigt mycket. Vår gemensamma drivkraft för oss samman, människor som kanske inte annars har särskilt många beröringspunkter och med väldigt olika livsmål och erfarenheter. Vissa människor står jag närmare än andra, men vi hör ändå alla ihop. Två av dem finns lite extra i mina tankar just nu.
Hon som placerade en kärleksfull hand på min rygg, bara så där, för att det ibland är hon och jag mot världen. Hon som kom in mitt liv väldigt oplanerat och som stannat kvar i mitt hjärta på ett märkvidunderligt sätt.
Och så hon som jag egentligen inte känner särskilt bra, men som är mig kär. Som delar mina tankar och åsikter i mångt och mycket och som lyssnar och förstår och delar med sig.
Kvinnor som gör avtryck inom mig, som formar mig med sin närvaro och härvaro. Kvinnor som berör min själ.
Det är fint att ha möjligheten att få vara i ett sammanhang där människors olika livstrådar vävs samman till en vacker och gnistrande väv. Fint att få lära känna så många olika människor och att få vara en liten del av deras stora värld. Att höra ihop samtidigt som vi som pelare står åtskilda för en stadig grund.
Vilken tur att jag får vara en av dem!
