Month: oktober 2012

Test av ny dator

Har fått hem en dator på prov för att se om det skulle kunna vara något för mig. Den har touchtangentbord och det är fan så svårt att skriva på den, åtminstone nu innan jag vant mig. Skriver några ord och sen får jag sudda. Men men, bara att öva och se vad det blir Read More

Spegelbild

Såg idag mig själv i ett skyltfönster på stan, i en spegelbild. Det gjorde ont. Jag kan förstå hur vänner och bekanta ser mig när jag kommer rullande. Det är ju inte så här jag vill se mig själv, så det är klart att andra inte heller vill se mig så.

Just när jag förflyttar mig med rullabella är det en sån frihet, lättnad att ta mig fram, men att se mig själv på det viset gjorde verkligen ont. Jag hoppas jag en dag tar mig fram tvåfotad, vart jag än önskar. Kanske inte i det här livet, men i alla andra kommande.

Read More

Sånglektion

Så har jag då fått vara på sånglektion igen. Kan inte annat än tacka min lyckliga stjärna för att ha den möjligheten. Som jag sa till min sångpedagog idag; För mig är sången livsviktig. Den ger mig så mycket mer än jag kan sätta ord på och just idag tror jag den gav mig lite mer än vanligt.

Först sjöng jag min läxa, det vill säga ”The drugs don’t work”. Tänk att jag under alla dessa år tänkt det som droger, men för några veckor sedan slog det mig att det är mediciner det handlar om. En oerhört gripande låt. Jag gör den mer lik den här versionen än originalet (ja, förutom de höga partierna då 😉 )

Read More

Mörkret faller

Ligger på mitt rum och kikar ut. Det börjar bli mörkt utanför fönstret. Funderar på att ta en tur mot lillebrors område innan jag tar kväll. Mina medpatienter har tydligen sämre till kvällen med dalande humör och ökad förvirring.

Har pratat med FPA idag. Märkligt ställe. Jag lämnar aldrig det stället med ett leende på läpparna. Jag har kommit fram till att deras namn antagligen betyder: F-frustration, P-pulshöjande, A-avigtinställda

Read More

Nerbäddad

Tillbaka på rehab och stoppad i säng. Någon bassängträning, som var planerad nu på morgon, var inte att tala om när de fick höra om min gårdag. Så jag fick krypa i säng och vila istället. Min rumskompis kom och stoppade om mig med en filt hon hämtat ur ett skåp ute i korridoren och Read More

Att rehabba tar ut sin rätt i mig

Idag har jag varit min andra dag på rehab och är fullständigt slutkörd. Har bara tagit mig ur sängen för att gå på toa eller hämta något smått att äta. Min temp har stigit från 36,4 till 37,0. Ingen feber, men ett tecken på att jag är trasig inombords.

Hade tänkte sova på avdelningen den här gången, men det går inte. Vi är 2 stycken i ett rum på 3,5*3,5 meter och varken min rumskompis eller jag sover om nätterna. Alltså sover en av oss hemma och en av oss på avdelningen.

Jag väntar på ultraljud av min axel i rörelse och möjligtvis röntgen, för att se vad som bråkar och för att ta reda på vad det riktigt är som händer när jag subluxerar. Ska även utreda mitt behov av rullstol och se vart jag kommer med det. Har även blivit satt på en panadolkur i en vecka för att se vad det kan göra för skillnad. Hm…inser nu att jag ligger på 37,0 med panadol i kroppen. Det känns lite onödigt högt trots allt. Fast i och för sig stiger inte tempen med timmarna trots att panadolen borde ha gått ur kroppen nu.

Read More

Serverat på silverfat

Just nu känns det som om livet serverar mig på silverfat. Det lixom bara faller mig i händerna.

Jag fick en bra bil snabbt och enkelt.

Det gick väldigt snabbt för mig att få stödperson och dessutom en väldigt bra sådan!

Jag har hållit sångkurs på Föglö och de skulle gärna ha något liknande och gärna ännu mer i vår. Samtidigt hör en annan kommun av sig och undrar om jag kan hålla även hos dem. En vän frågade om jag inte kan hålla samma kurs i vår hemkommun och en bekant hörde av sig idag för att fråga om jag kan tänka mig att hålla sånglektioner med hennes dotter.

Read More

Första dagen med stödperson

En av mina bästa kompisar har hoppat in som stödperson åt mig och hjälpt oss med städning hemma, men idag hade jag för första gången min stödperson som anställts utifrån så att säga. Behöver jag säga att det kändes rätt tufft inatt när jag låg vaken och tänkte på vad som komma skall?

Att lämna ut sig så åt någon är rätt jobbigt. Speciellt för mig som alltid varit stark och ”duktig”. Att plötsligt vara ”svag”, nej svag är inte rätt ord, i behov av hjälp är bättre, anyway. Att plötsligt vara i behov av hjälp och kunna ta till sig den hjälpen har varit en stor utmaning för mig.

Annette, som min stödperson heter, upplever jag som väldigt lätt att ha att göra med. Hon tar mig som jag är och gjorde klart från det att hon steg in här att hon är här för att hjälpa mig och inte tvärt om, vilket jag försökte mig på de första minutrarna. 😉

Read More

Stödperson och Genny

Nu har vi valt stödperson! Hoppas nu att jag valde rätt. Snacka om ågren! Det var den där livskartan som vore intressant att ha framför sig nu igen… Igår var jag och testade Genny, en rullstol byggd på Segway. Jag är fullkomligt kär! Älskar den! Tänk om man bara vore jätte rik. Vilken fantastisk frihet Read More

Sånglektion och provkörning

Gårdagens sträckning av breda ryggmuskeln var ingen hit på dagens sånglektion. Kändes som någon högg mig med kniv varje gång jag försökte ta ett djupt andetag.

Sjunger just nu ”Ängeln i rummet”. Första versen vet jag precis hur jag vill tolka och andra har jag en aning om, men sen… Tredje känns det som om hon bara lagt in för att fylla ut. När jag själv sjunger alltså, inte när andra sjunger den. Så idag jobbade vi en hel del med tolkningen.

Jag blir så ohyggligt frustrerad när jag vet hur jag ska göra, men det som kommer ur mig är inte det jag tänkt mig. Förr kunde jag bli riktigt arg på mig själv, nu har jag lärt mig hantera det. Jag vet att hjärnan jobbar med det man vill ha levererat, men muskelminnet ger en annan utskrift än det man tänkt sig.

Read More