24. Den jag är

Så har vi kommit till det sista inlägget av mina adventstankar 2019 och julafton är här. Jag lägger därför korten på bordet och berättar om mig själv.

Så vem är jag? Många ser mig som den starka, alltid positiva och envisa tjejen som syns utåt. Och den stämmer, men det finns även andra sidor som jag inte visar lika tydligt utåt.

Det positiva är inget jag väljer, det är ett inlärt mönster. Jag har nämligen inte lärt mig att känna negativa känslor. Därför saknas nu de bitarna hos mig. Jag och min smärtpsykolog håller på att lägga pusslet, sakta, men säkert. Kanske kommer det en dag att finnas kontakt även med de negativa känslorna. För mig är just nu de negativa känslorna svarta eller vita. Det finns 0 och 100, men ingenting där emellan. Det är alltså 1-99 som jag måste hitta en väg till.

Jag upplevs som öppen, men tvärt om så är jag faktiskt väldigt privat och har enorma skyddsmurar som det är svårt att ta sig igenom. Jag har lätt för att lyssna på andra och få människor att öppna sig för mig. Men jag öppnar mig sällan själv. Jag vänder istället diskussionerna så att det i största del riktar sig till den jag pratar med.

Den starka inom mig är egentligen den svaga. När jag är svag, tar jag mig själv i kragen och blir ännu starkare. Det är inte en förmåga som är till fördel för mig själv. Det är en inbyggd skyddsmekanism. Att behöva hjälp är min absolut svagaste sida.

När man sviker mig, gör man det för livet. Jag har mycket svårt att förlåta svek, och jag stänger en dörr i min skyddsmur som är i princip omöjlig att öppna.

Så allt det där som andra ser i mig, det är den jag format mig själv att bli. En kvinna som vet vad hon vill, som står stadigt på jorden, som står upp för de svaga, som kämpar mot orättvisorna, som finns där för andra och som är tryggheten själv. Absolut, allt det där är jag. Men det som det egentligen är, är att det är min överlevnadsstrategi.

Jag är även mycket annat som jag själv inte lyckats nysta ut. Jag håller i tråden och jag nystar mig framåt men än finns det mycket kvar att utforska. Mitt mål är att jag en dag kommer att ha alla toner i den kromatiska skalan på plats. Än är jag inte där, men jag har kommit en bit på väg och jag är stolt över att vara den jag är!

Nu är julafton här och jag avslutar mina adventstankar. Tack för att du tagit del av mina ord! Det har känts otroligt bra för mig att lyfta människor i mitt liv som på något sätt påverkat mig och jag är så innerligt tacksam för de människor jag har runt mig! Tack för allt! <3

Kommentera