En av få saker som jag verkligen har svårt att acceptera och hantera med EDSen, är nervsmärtan som gör att det känns som om jag brinner upp inifrån. Det känns som när fettet från fläskkarre’ tar eld på grillen. Det där fräsande ljudet och när elden flammar upp. Exakt så känns det inne i min kropp just nu. Inifrån mot utsidan. Fräsande, olidlig hetta och smärta som gör att magmusklerna drar ihop sig till en klump och alla muskler är som fiolsträngar; fem före att gå i kramp.
Jag vet att smärtan vänder och jag vet att jag kommer att överleva den. Men jag gillar det absolut inte och jag har som sagt jätte svårt att acceptera den jä-la känslan!
Imorgon kommer en bättre morgondag!
