Ja jesta båda…

Efter mitt senaste inlägg fick en människa flipp och tog åt sig så det bara sjöng i knutarna. Jag hade verkligen inte syftat på henne, men om hon nu kände sig så träffad, hoppas jag innerligt att människan i fråga kanske kan ändra det hon känner att hon kan förbättra inför framtiden om hon så önskar. Jag valde att hastigt och lustigt ta ett kliv åt sidan och låta henne jobba för egen maskin. Det är inte värt att öda energi på någon som så fatalt tar åt sig och tror så lite om mig. Hade hon känt mig som de flesta andra gör, hade hon vetat att jag ALDRIG hade skrivit något utan att ta upp det med henne först. Precis som jag gör nu. Jag förklarade att jag inte tänker ta skit av henne och att jag inte förtjänade hennes utbrott och nu bloggar jag om det. Likadant gjorde jag med personen jag bloggade om innan. Jag skrev till denne och förklarade att trots att vi delar samma sjukdom, är jag inte skyldig att ge och ge utan att få något tillbaka.

Så, den som känner mig vet att jag står för vad jag tycker och tänker och snackar inte skit bakom ryggen. Så väljer man att som s.k. vän ta åt sig av något jag skrivit utan att först ha hört det från mig, då kan man lika gärna packa väskan och gå, oavsett trubbel eller problem som man själv är mitt uppe i. Jag förtjänar att behandlas med respekt och gör man inte det, då väljer jag att ha andra i min närhet.

Kram Miina

Kommentera