Ostadig mark

När något man tagit för givet inte finns där, när den självklara delaktigheten inte alls är självklart, då rubbas grundstenarna och tvivlet kryper in i varje liten, grå vrå.

Jag andas med djupa andetag. Låter nuet vagga in mig, mjukt och varsamt. Stannar upp och försöker hitta tillbaka till mitt inre.

Imorgon blir en tung dag. Vi följer svärmor till hennes kropps sista vila.

Kram Miina

Kommentera