Ih, bara en timme kvar nu tills jag ska till läkare. Darrig. Orolig. Nervös. Men laddad. Tror jag.
Jag brukar inte vara så här. Jag brukar ha hundra procent fokus på att lägga fram vad jag vill ha fram. Vadan denna osäkerhet? Dumt. Mycket dumt. Det finns väl för tusan inget värre än ett nej? Ändå känns det som halva min framtid ligger i den här läkarens händer.
Vi brukar komma överens, han och jag, men samtidigt vet jag att det jag kommer att begära är mycket begärt. Usch. Tur att min bästa vän sitter i receptionen idag. Hon får sopa ihop resterna av mig och bära ut mig till bilen om det skulle behövas.
Håll nu tummarna för mig!