Det gick inget vidare…

Hade ju tänkt sluta med tabletterna, men det gick inte alls som jag hade tänkt mig. Kände att jag med stormsteg närmade mig ruta 1 där jag knappt kan gå själv och eftersom jag inte fick sova om nätterna av smärta, steg jag upp både igår natt och i natt och knaprade tablett. Känns så himla onödigt och pissigt, men innerst inne känner jag att det helt enkelt inte går. Inte just nu åtminstone. Så nu får jag dras med illamående istället. Yäk!

Igår var jag och småtjejerna på tivoli med en mycket god vän, Nina, och hennes dotter. Efter tivoli åkte vi hem till dem och umgicks. Så himla skönt att bara sitta och slappa och mysa och prata, prata, prata, prata. Hon höll mig sällskap på butiken igår kväll och jag lärde henne pärla smycken, fast egentligen kom hon för att äta glidmedel. 😉 Tro mig, det låter värre än det är! 😀

Träffade även världens bästa Jonte igår på stan. Saknaden kom över mig när jag slängde mig om halsen på honom. Fasen vad jag saknar honom varje gång vi ses! Tydligen räcker det med att se honom inloggad på msn och skype för att tygla saknaden i vardagliga livet, men när man ses behöver han bara se på mig för att slita av mig alla murar och se vad som egentligen döljer sig innanför mig. Kanske just därför saknaden blir så stor när vi ses, just för att han ser igenom mig så totalt.


Älskar den här bilden på honom. Stillhet, ro, total avkoppling.

På tal om nära vänner så finns en rätt ny vän i min närhet, rättare sagt i min omedelbara närhet. Han och jag är exakt på samma våglängd och han har hjälpt mig väldigt mycket sen vi lärde känna varandra. Dels med att hantera mig själv, dels med allt som snurrar i min kropp. Jag undrar om han förstår hur oerhört viktig han är för mig… Ni som känner mig vet att jag har svårt att släppa in människor tätt inpå livet. Vore kanske bra om jag berättade hur viktig han är. Jag tar ju bara för givet att han kan läsa det av mig. Smart va? *suckar lite i frustration över mig själv*

Anyway, snart får min darling semester, en välbehövlig sådan. De sista 3 veckorna har han jobbat häcken av sig och byggt upp bara mer och mer stress inom sig. Har varit rädd att han ska gå in i väggen, men igår kväll kändes det som han äntligen börjar släppa lite av allt som sker runt honom. Jobbet har nämligen köpt upp bilverkstaden, så Nicke ansvarar för att få hela verkstan i ordning med nya verktyg och allt som behövs. Jätte kul att han får ansvaret på det viset, men önskar innerligt att han skulle ha förmågan att säga ifrån när det blir för mycket för honom. Nå, på fredag får han semester och då ska han banne mig få varva ner! 🙂

Nej, nu måste jag börja göra mig i ordning om jag ska hinna med allt som ska hinnas med idag. Natalie ska iväg på viltsafari med Julina, farmor, farfar och Julinas näst yngsta syster. Sen bär det iväg till Nina igen om jag får tiden att gå ihop som jag tänkt mig. Måste även börja fundera på midsommarklädsel. Huga, jag som inte kommer i några kläder längre!

Kram Miina

2 thoughts on “Det gick inget vidare…

  1. Åh men kan du inte få nånting mot illamåendet? Det borde väl läkaren som skrev ut tabletterna till dig kunna komponera ihop nån biverknings-motmedicin?
    Kram på Dig!

  2. Ni har ingen ledighet ni runt midsommar? (läs: fredag) Det är kanske mer ett svensk påfund detta! Om någon dag skulle vara nationaldag här så är det väl midsommaraftonen.

    Hoppas det går gör något åt illamåendet.

    Själv påbörjar jag min 4v semester just nu!

Kommentera