Violin

Måste bara få skriva det här innan jag spricker av glädje!

Lite bakgrund först…
När jag var 12 år fick jag ett fästingbett som i dagens samhälle hade klassats som borrelia, men på den tiden var det inte så vanligt med borrelia så först 2 år senare konstaterade man detta på mig och jag fick behandling 4 veckor intravenöst, 100 dagar tabletter, 2 veckor intravenöst (avbröts på grund av allergi) och 100 dagar tabletter. Tyvärr hade borrelian redan slagit ut mig ganska rejält, så bland annat mitt gehör och musikminne försvann.

När jag var 5 år började jag spela violin och 7 år piano. Med andra ord kunde jag hantera båda instrumenten rätt väl vid 14-års ålder, men borrelian gjorde att jag inte ens kunde spela en skala med rätt fingersättning längre.

Efter många år, närmare bestämt 2000, tog jag upp violinspelandet igen och det gick väl så där. Gehöret var inte vad det varit och notläsandet var i princip obefintligt, men jag kundet åtminstone hålla jämntakt med nybörjarna.

Nu har ju min dotter, Julina, börjat spela violin och vi övar varje dag med henne. Tydligen har det satt igång en process inom mig, för idag när jag på skoj tog fram min egen violin kunde jag spela O helga natt efter noter! Vilken fantastisk känsla!

Bara kände att jag måste få skriva det här och tömma ut lite av allt som bubblar i mig! 🙂

*kramar*

6 thoughts on “Violin

  1. Va härligt, någonstans i kroppen sitter det. Allt det där man egentligen inte kan. Vi sitter hemma hos fafa och mammafff och Ella leker på golvet. Hemma hos oss var hon nästan helt däckad i feber men här har honlevt upp, så vi håller oss kvar här hemma 🙂 Sköt om er. Vi saknar er. KRAM.

Kommentera