Ja, det är verkligen maj nu. Tänk! Det känns inte riktigt som maj än i min själ. Satt idag ihopkurad under en filt och njöt av fågelsång och solsken ute på terassen på kvällen medan maken byggde om min butiksdisk till grilltak. Vinden mojnade och solen låg tungt över trädtopparna, men någon riktigt värme var det då rakt inte. 6 grader påstod mamma att det var när hon kom vid 8-tiden.
Ändå finns känslan där, spirande djupt inombords. Maj. Snart sommarlov.
Ett av mina starkaste barndomsminnen är från den här tiden. Jag minns känslan när jag cyklade och såg vitsippor och blåsippor pocka på uppmärksamhet vid dikeskanten. Minns tankarna i skolbänken när man längtade ut i vårsolen. Känslan när jag gick i skogen intill mitt föräldrahem och lät tankarna dansa fritt. Gullvivor som snart skulle slå ut. Fågelkvitter. Minns hur jag brukade sitta under min stora gran och fantisera.
Dagarna innan sommarlovet är oxå väldigt starkt. Jag känner nästan doften av liljekonvalj när minnena kommer tillbaka.
Undrar vilka minnesbilder och minnesdofter mina barn får med sig från sin barndom.
Nu är maj här. Den sista månaden i skolan har påbörjats. Tänk, snart är det sommarlov! Snart är det strandtider igen. Undrar om Julina kommer att cykla ner själv i år, hitta kompisar att sola och bada med? Eller kommer hon som jag att hålla mig lite på sidan om, betrakta och analysera? Kommer hon att bli lika vansinnigt sommarförälskad som jag blev? Hon fyller 13 i år, men ännu är det en sommar kvar innan hon ska börja högstadiet.
Ja, sommaren är snart här. Jag hoppas den för med sig nya, fräscha vindar, kärlek och omtanke och ljumma sommarkvällar med dem jag mest behöver och saknar.
