Month: april 2012

Underbara lördag

Jisses vilken aktiv dag det har varit idag! Började morgonen med att skicka iväg maken på veckohandling. Skulle jag inte vara gift, skulle jag vackert få ansöka om hemhjälp för sådana sysslor. Medan han var borta började jag ställa i ordning altan på framsidan.


En början åtminstone. Än saknas planteringar och annat som gör den mysig, men möblerna är åtminstone på plats.

Read More

Systerskap

Jag är uppvuxen med två småbröder. Visst har vi haft våra duster och visst har de gjort sitt när det handlat om att göra bort storasyster inför hennes tilltänkta pojkvänner, men jag har ändå aldrig behövt konkurrera med dem gällande pojkvänner. Eh…nä…tänker säkert många nu. Jag ska förklara.

Igår fick jag veta att en kille i skolan hade konstaterat följande i matsalen: ”Hon där Julina i femman är ju SÅ snygg och SÅ läcker!”. Jätte kul, självklart! Men när lillasyster kastar lystna blickar på densamme, känns det inte riktigt lika kul längre.

Read More

Utspel

Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, har jag funderat på hur man tänker kring det här med rensningar på facebook bland vänner och bekanta.

Om jag raderar en människa, gör jag det då för att

A. Jag inte vill dela med mig av min vardag till denne
B. Jag vill inte ta del av den andres vardag

Hur tänker jag då kring familjemedlemmar till personen ifråga? Om jag behåller dennes barn och sambo/man/fru/flickvän/pojkvän tar jag fortfarande, indirekt, del av dennes vardag och delar med mig av min.

Och om människan i fråga har en blogg, vad har jag för glädje av att läsa varje dag på dennes blogg om jag inte vill ta del av dennes vardag?

Dubbelbottnat så det står härliga till.

Read More

Lycklig

Åh, så lycklig jag är! Läkarbesöken gick jätte bra för oss alla tre. Jag fick förståelse och bra bemötande och önskan om att hjälpa mig på fötter. Så nu får jag betalningsförbindelse för nya SDO-stöd, remiss till Rehab.avd., remiss till fysioterapi och sjukskrivning för att komma på fötter och få en nystart. Känns så otroligt Read More

Dagen D

Ih, bara en timme kvar nu tills jag ska till läkare. Darrig. Orolig. Nervös. Men laddad. Tror jag. Jag brukar inte vara så här. Jag brukar ha hundra procent fokus på att lägga fram vad jag vill ha fram. Vadan denna osäkerhet? Dumt. Mycket dumt. Det finns väl för tusan inget värre än ett nej? Read More

Saknad

Plötsligt river saknaden till i mig. Känns som jag tappar andan för ett ögonblick.

Känner efter och inser att jag ärligt inte kan säga vem saknaden gäller, bara att jag saknar. Saknar den manliga vänskapen. Har hela mitt liv omgivit mig med manliga vänner. Oftast har de varit män som stått mig allra närmast.

Varför? Vad är det som gör att manlig vänskap berör mig så djupt? Är den manliga vänskapen ”enklare”? Är det avsaknaden av rivalitet som jag dras till? Eller blir jag bekräftad genom vänskapen till en man?

Read More

Examen stundar

Idag har jag träffat min f.d. studiehandledare från Handels. Han anser att det är så lite kvar, att jag borde få examen i juni detta år. Han ska prata med sina kollegor som ansvarar för de studier jag har kvar och återkommer nästa vecka. Ska bli spännande att se om jag lyckas!

Har även börjat packa ihop butiken. Tog hem två lådor och de skåp jag har till förfogande är redan fyllda. :S Hur i hela fridens dagar ska vi få rum med allt?! Usch, känner mig riktigt stressad över det hela.

Read More

Nerverna utanpå

Idag har maken varit fantastisk snickare och fixat än det ena än det andra här hemma. Jag har försökt haka på i min egen takt, men tydligen ville huvudet mer än kroppen. Det kryper som myror innanför huden nu och jag som hade hoppats orka träna lite innan sängdax. Nå, det kommer ju en dag Read More

Viva with love

Så har vi då övat inför konsert imorgon med Viva-kören. Önskar innerligt att jag kunde vara där och få uppleva dem uppträda, men nästa gång då SKA jag vara med! Jag önskar dem lycka till med värme, kärlek och glädje! Tack för att jag fått äran att leda er! Kram Miina Read More

Otillräcklig

Just nu går vi igenom en tid som för mig är lite svårhanterlig. Svärmor är döende. Det skär i hjärtat. Förbannade, jävla cancer. 🙁

Det här påverkar förstås hela familjen. Konstigt vore det annars.

Allt det vardagliga blir så ovardagligt och jag räcker inte till. Min kropp säger ifrån, men det finns inget utrymme för det just nu. Nu gäller det att gå på och ta sig igenom dag för dag. Det är som att hålla i en gummisnodd som är på bristningsgränsen. Man vet att det antingen kommer att gå av eller att man kommer att tappa greppet, ändå fortsätter man att spänna mer och mer. Jag vet att det straffar sig när jag inte lyssnar på min kropp, men jag har inget val.

Read More