Day: maj 11, 2012

Utskällning

Så har det hänt, det jag skrev i morse att aldrig händer mig; jag sätter mig framför vid datorn och orden tar slut. Totalt och fullständigt. Jag har nämligen fått i uppdrag att skriva ett brev där jag skäller ut mig EDS. Hur skäller man ut något man är så tacksam över? Jag har fått lära mig så mycket, har fått träffa sådana underbara människor, jag har blivit empatisk och lyhörd, jag skulle verkligen inte vara den jag är idag om jag inte hade fått gå igenom allt detta. Och nu ska jag alltså skälla ut det.

Jag har funderat och tänkt, tänkt och funderat, analyserat och slitit mitt hår, försökt hitta kryphål genom att be att få skriva ”jag hatar dig för allt…, men jag är så tacksam för…”. Men icke. Nej, det ska vara en ren utskällning. Så, det bästa sättet jag kommit på är att rikta mig till EDSen ur synpunkten vad mina barn kan drabbas av och genast blev det en aning lättare.

Read More

Känslosvall

Känner igen symptomen. Magkänslan blommar upp. Inser att det kommer att svida. Så jag backar undan. Känner samtidigt en utmaning. Vill vara redo. Ser upp, möter blicken, och hoppas att du förstår. Kram Miina Read More

Framtidsfunderingar

Sätter mig ner och låter fingrarna glida över tangenterna. Det är fredag morgon och tystnaden har lagt sig över Solängen. Maken har åkt på jobb och barnen till skolan. Hundarna har tagit sin förmiddagsvila och sover djupt i sofforna.

Tankarna virvlar iväg, än hit, än dit. Funderingar kring jobb, skola, utbildning, tankar på vänner nära och långt borta, tankar på människor som lämnat oss och som är på väg att lämna oss, tankar på konserten med Vivakören igår, känslor kring det. Så mycket som rör sig inom mig. Jag har aldrig förstått hur somliga kan sätta sig ner för att skriva och plötsligt blir huvudet tomt. Tvärtom känns det ibland som om tankarna trängs inom mig och att fingrarna inte hinner med. De perioderna är tystnaden här i bloggen påtalig. Det finns för mycket att skriva, men ingen möjlighet att tillgodose utrymme för dem alla.

Read More