Month: februari 2011

Besök av kexet med kids

I torsdags fick jag en fråga om när färjorna går av en Norrköpings tös. En halvtimme senare hade hon bokat färja, rusade runt som en dåre och packade, helt oplanert, för några dagar hos mig. Kidsen henens var på dagis. Mannen kallades hem från jobb för att slänga i barnbilstolen. Skolflickan brädde smörgåsar. Och jo, de hann!!

Read More

Guddotter

En skrattande liten Miniya och jag. Hon skrattade verkligen gott åt sig själv i spegeln, lilla trollan! Gudfar-gos! Har haft underbara lilla Miniya med föräldrar på middag ikväll. Kim frågade ”Skulle ni vilja vara gudföräldrar åt Miniya?” och medan jag grät mot Annas axel sa hon ”Det är ju gudmodern som namnger skeppen” och självklart Read More

Nollställd

Usch, idag är en riktig sån där piss-dag. Har sovit dåligt, blev väckt allt för tidigt, kroppen värker, huden bränner. Allt är bara SÅ fel.

Maken vill köra över isen till Finland. Jag ifrågasätter det. Jag ser inte tjusningen i att åka 10 timmar fram och tillbaka med ungar i en halvkall bil. Visst, det kommer att vara jätte vackert, men hur kul är det för barnen?! Jag skulle gissa att de den första timmen tycker det är både häftigt och vackert och stundom tycker de säkert att det är hisnande vyer. Men sen då? De resterande 7-8 timmarna. Vem ska underhålla dem då? Inte sjutton är det min man som är chaufför. Nej, självklart blir det jag.

Read More

Min syster

Förundras än en gång över det oerhörda band som finns mellan mig och min ”syster”. Körde hem i stor förundran. Kände att ångesten kröp över mig, men fattade inte varför. Tänkte att ja ja, nåt ska väl ut. Låt det komma. Väl hemma höll det på och rörde om i kroppen och jag kände mig Read More

Svart och vitt

I min värld är den här dagen tung och mörk. Mycket tung. Däremot förväntas jag sväva på moln och vara förväntansfull och glad. Det går lixom inte riktigt hand i hand. När det är dag på ena jordhalvan, är det natt på den andra. Livet är en vågskål. Det är bara att inse och acceptera. Read More

Bloggsug

Ja, suget efter att få blogga kliar i fingrarna på mig och tankarna rör sig kring vad jag skulle kunna skriva flera gånger om dagen, men just nu räcker inte tiden till och det är jag tacksam för!

Min butik har öppnats med stor framgång och just igår var det fullt upp från jag slog upp dörrarna till strax efter att jag borde ha stängt. Det är jätte skönt att se, men jag märker att det stressar upp kroppen på mig. Måste försöka få in ett mer avslappnat förhållningssätt på jobbet och ta till vara på de lugna stunderna.

Read More

Flydde fältet

Vaknade helt klart på fel sida i morse. Antar att andra anser mig ha PMS just nu… Känns bara så vedervärdigt med denna influensa. Är så trött på sjukdomstillståndet lixom. Jag hoppas innerligt att alla barnen börjar bli friska så nästa vecka blir något så när sjukdomsfri. *suckar djupt*

Nå, anyway, jag rymde i morse. Satte kameraväskan på ryggen och tog en promenad här nära inpå medan barnen fick stanna med maken.


”Var inte rädd, i sanden finns det spår.” Ja, snön då i det här fallet…

Read More

Sjuklingar ut på vädring

När vi steg upp i morse var alla tre tjejer feberfri, så jag passade på att ta ut dem en stund innan febern skulle hinna stiga.


Vi möttes av strålande solsken och takdropp. Underbart!


Jag älskar dessa vidder. Känner mig oerhört hemma när jag blickar ut över åkrarna runt oss. Min älskade hembygd.

Read More

Tyst det är i husen, tyst i husen…

…alla sova, släkta äro ljusen…

Nej, så illa är det inte, men barnen är i säng, maken på mitt jobb och dammsuger (tack, älskling!!). Själv ligger jag i sängen med datorn i famnen, inte ens tvn på.

Barnens tjafs idag har gått mig på nerverna, trots att jag försöker att låta det passera som moln på himlen. Men visst sjutton fastnar dispyterna och de gnälliga orden som små iglar i mitt nervsystem.

Read More

Varje steg blir mitt mål

Jag började dagen med mindful walk medan döttrarna låg nedbäddade hemma i soffan i feber. Min ”coach” i hörlurarna påminde mig om och om igen om att vara här och nu, att varje steg blir mitt mål.


Det var vår i luften och sakta men säkert börjar vintern släppa taget om oss, även om det fortfarande är väldigt långt kvar.

Read More