Det finns ett ordspråk som lyder ”Om du inte trivs där du är, förflytta dig! Du är inget träd.” Jag undrar om det är det som det här trädet har gjort? Trivdes inte i skogen, och ville ut i sanden?
Det berör mig på något sätt, att det står där, med grön krona, ytliga rötter och sand, bara sand att slå rot i. Så jag stannade upp en stund. Betraktade trädet. Fann det unika mycket vackert. För att sedan vända tillbaka till blicken mot det vi kom dit för att betrakta; den långa sandstranden i Yytteri, Björneborg och det blå havet.
Jag är inget träd. Jag förflyttar mig. Idag är det ett år sedan jag stängde dörren till mitt dåvarande företag för sista gången, min lilla hjälpmedelsbutik. Jag har inte ångrat det en dag. Innan var jag rädd att jag skulle förlora meningen i vardagen, att jag skulle förlora min identitet i och med att jag inte längre skulle ha ett jobb att gå till, men ingen av de känslorna har kommit på snabbvisit ens en endaste gång.
Ändå är rötter något väldigt viktigt för mig. Jag återkom till min hemby och lät mina barn växa upp där, min inställning är att blod är tjockare än vatten, gemensamma minnen och upplevelser ger starkare relation o.s.v.
Om man ser på trädet på bilden där uppe, kan man se att växtsättet har påverkats av var det växer. Precis som vi människor gör. Jag kan se hur jag själv har påverkats, hur jag blivit den jag är, på grund av de förutsättningar jag har haft. Och jag tänker på de barn som flytt från kriget i Syrien, kriget i Ukraina. De barn som redan är födda och de som är på väg att födas. Vilka säregenheter kommer de att bära med sig? Hur kommer deras grenar att se ut, vad kommer deras rötter att slå rot i? Må det finnas bra näring där, tillräckligt med vatten och sol, och någon som beundrar dess unika form.