Tänk att det här är tredje gången vi firar midsommar med covid-19 härjandes över vår värld, om än i mildare former nu. Turisterna har ännu inte hittat tillbaka helt till vår by och inte heller alla byssbor, men nog är det en markant skillnad mot förra året! Jag är med i styrelsen för vårt byalag och jag kan säga att jag lyfter på hatten för alla som jobbat hårt med att få stången i skick till midsommar!
Midsommarstången är en åländska tradition. Nästan alla byar eller byalag har egen midsommarstång och tillsammans kläs kronorna med silkespapper, kräppapper och träull. Dagen innan eller på midsommarafton, lövas stången på hundratalsmeters långa band och småbuketter av blommor binds ihop till stora kransar. Det krävs samarbete och gemenskap. Vår midsommarstång är lite annorlunda än många andra och den har genom åren varit en smärre turistattraktion.
På midsommarafton går man i kronprocession med spelmän från bygden längst fram. Barn och vuxna bär gemensamt de 12 kronorna till stången, där sedan frivilliga fäster kronorna på stången.
Med en stångkapten som leder hela genomförandet, reses sedan stången av frivilliga med hjälp av störar. Det krävs runt 10 personer per lyft, så ett tjugotal frivilliga behöver vara beredda att ställa upp med handkraft. När stången har säkrats utbringas ett fyrfaldigt leve för stången och sedan sjungs Ålänningens sång med efterföljande ringdans kring stången.
Det var fint att få uppleva att så många blev kvar och bidrog till en härlig stämning och klirr i kassan till byalaget i form av gästernas inköp i caféet. Jag själv kände mig rätt sliten efter firandet och är tacksam att det bara var jag, maken och minstingen tillsammans till middagen. Jag mår inte så särskilt bra av värmen och just nu har vi en rejäl värmebölja som slagit an sin ton över vår ö.
Kvällen avslutades sedan med överraskande besök som stannade till efter midnatt. Trevligt sällskap av bästa sort!
Gårdagen då, ja den bjöd på värme, den med. Dagen spenderades inomhus under ACn och på kvällen övertalades vi av en god vän att komma med på middag, vilket var evigheter sedan! Känslan att sitta där i vimlet efter en oerhört långt coronaperiod var magisk! Efter tre rätters middag var det nog fler än jag som rullade hem, även om jag trots allt är mest kvalificerad för rullning med tanke på rullstolen.
Idag har värmen fortsatt. Det blir inte många minuter utomhus, om ens några alls. Inomhus översköljs jag av tacksamhet för alla som bidrog med pengar till en AC när jag fyllde 40! Vi har närmare 35 grader utomhus och strax över 20 inomhus. Utan AC ligger vi på 26-28 grader inomhus, vilket blir olidligt för mig. Inkommande vecka verkar även den bli fortsatt varm, så jag jobbar mentalt med att hantera känslorna som slår omkull mig gång på gång och att inte låta nervsmärtan ta över fullständigt.
När det blir som allra varmast och svårast, tänker jag på vännerna som mår bra av värme och sänder en tacksamhetstanke för deras skull. Tacksam för att de inte behöver lida som jag gör. Tacksam för att de kan leva ett rikt och innehållsrikt liv just nu. Det gör det lättare att hantera min egen strikta begränsning.
Men framförallt är jag tacksam för gemenskapen och kärleken i midsommar! För min älskade familj som utan tvekan är den bästa som finns!