Jag har äntligen tagit min första morgonfika utomhus. Kalebassen fylld av mate-te, fågelsång i luften och solens första strålar.
Mitt konto av vårkänsla börjar bli till bredden fyllt, så det måste ju innebära att det verkligen är vår nu. Inte så konstigt, i och för sig, med tanke på att vi faktiskt är i maj nu. Men ändå har vintern på något sätt hållit mig i ett hårdare grepp än vanligt i år.
Det är så vackert i naturen just nu. Isen har äntligen släppt. Vårblommorna har tagit sig upp ur marken. Det kliar i fingrarna att räfsa bort allt dött gräs, men just den sysslan får jag nog vara klok nog att avstå från.
Finns det något mysigare än att umgås med vänner? På valborg hittade maken min och vår väninna denna gungbräda. Skrattet klingade över borgbacken, vill jag lova!
För mig är det här en bild som jag egentligen inte känner något mys i. Jag tycker nämligen inte att det ska vara normaliserat med bilder på alkohol. Det finns allt för många i min omgivning som kämpar häcken av sig med beroendeproblematik. I mitt glas finns det alkoholfritt vitt vin. Alkoholfritt för att jag själv är nykterist och för att jag ser hela tiden vilken grym skada alkoholen gör för den som hamnar i ett beroende. Och inte bara personen själv, utan även alla andra runt om. Men stunden där i soffan, ute på altanen, i min stickade ulltröja med ullsockor på fötterna, den var mysig!
Avslutningsvis vill jag dela med mig av min kaffetvål som jag plötsligt insåg att har format sig så fint! Kärlek!