De senaste veckorna har min vänstra tumme börjat bete sig på ett icke önskvärt sätt. Den tappar mer och mer av känseln uppe på toppen till höger. Nu är allt från översta knogen upp till tumspetsen påverkad. Jag gissar att någon nervbana är försatt i omfattande vägarbete eller något annat ologiskt och ouppskattat tjafs.
Att inte ha full känsla i tummen (speciellt den ickedominanta) skulle man, eller rättare sagt jag, kunna tro att inte är hela världen. Jag har ju haft armarna obrukbara i olika omgångar i flera års tid. Vad kan väl en tumspets ställa till med? Well… Ännu en sak som jag haft fullständigt fel om…
När man handarbetar (stickar och virkar) är vänstertumme relativt involverad. Att greppa utan känsel är…intressant. Att föra stickan eller virknålen dit man har tänkt sig är… Ja, ibland är det ungefär samma odds som att leta efter en nål i en höstack. Att spela piano utan känsel i höger sida av den vänstra tummen innebär att just de tonerna tar man i för kung och fosterland på. Och ja, jag har faktiskt skrämt mig själv så pass att jag hoppat till när tonerna inte riktigt haft det mjuka nedslag jag hade tänkt mig. Speciellt om tonen råkar vara fel… Och om man använder tandtrådsbygel på sticka, rekommenderar jag en tjockare variant än den jag använder. Det var faktiskt så jag upptäckte känselbortfallet först. Det krävdes två avbrutna stickor på raken innan jag fattade att nåt inte riktigt var som det skulle.
Att inte ha känsel är fel ord, för det känns ungefär som när man bränt sig riktigt illa. Det bränner, svider, sticker så fort man rör, men man har ingen kontroll över själva styrkan, man saknar fingertoppskänslan helt enkelt.
Jag antar att det blir ännu en check i listan på saker som min EDS framkallat, men ja, jag lovar att visa upp det för läkaren som ska titta på en hudförändring (inget farligt, det ska bara kollas upp eftersom det är infekterat).
Och ja, jag har många gånger försökt reklamera min kropp till tillverkarna. Jag har bara fått som förslag på åtgärd att stoppas in igen och göras om. Jag har å det bestämdaste tackat nej. Och det står jag nog fast vid. Hellre då en obrukbar tumme. Eller två.