Nu har jag haft assistenter i 8 år, om jag minns rätt. Det har varit en lång väg till dit där vi är idag. Det har varit fantastiska assistenter som varvats med…tja…vi kan väl säga att det inte alltid varit de mest fantastiska ibland. Men just nu har jag verkligen ett gäng fantastiska assistenter runt mig. Min ordinarie är en riktig pärla som jag saknar när det är helg eller kväll. Vi har kul tillsammans, hon gör mig trygg och vi har ett band som jag tror är få förunnat. Sen har jag ett gäng inhoppare som är riktiga guldkorn. Några hoppar in oftare och några mer sällan, men just nu är balansen riktigt skön med en salig blandning av personligheter som jag trivs med.
Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag behöver rätt mycket assistans. Jag behöver hjälp och stöd med det mesta och får inte lämnas ensam mer än kortare stunder. Men det som verkligen förändrats är att jag njuter av att ha assistenter med mig när jag gör något tillsammans med familjen. Som idag. Vi åkte till våra vänner på korvgrillning. Istället för att min man skulle vara min vårdare, valde vi att ha med en assistent. Assistenten var egentligen på jobb hos mig av andra skäl, men så kom den här inbjudan om korvgrillning, som gjorde att vi ändrade planerna.
Jag känner mig oftast till besvär när jag gör något själv med familjen, men när jag har assistent med, kan min man vara min make. Han pratar med vänner utan att ha ständig uppsikt över mig. Han kan gå iväg och titta på saker, utan att jag blir irriterad för att han inte finns där när jag behöver honom. Jag kan begär hjälp utan att behöva känna mig som om jag stör. Och det är så sjukt skönt att få känna mig självständig! För det gör jag faktiskt, trots att jag behöver assistentens hjälp! Assistenten gör mig självständig, helt enkelt. Hen är mina händer och fötter, men det är jag som styr. När min man är mina händer och fötter, är det alltid på bekostnad av vår relation eftersom jag hamnar i beroendeställning och jag hatar det.
Självklart är det skönt att veta att maken är min närståendevårdare och det gör att vi inte behöver assistenter i vårt liv dygnet runt, men ibland, så här som idag, är det skönt att få vara bara man och hustru.
Så tack, assistentgänget, för att ni gör mitt liv till vad det är idag! Ni är guld värda! <3