Som ni kanske har märkt, har det varit lite tyst från mig på sistone. Jag har nämligen jobbat med att skapa en hemsida för mitt hobbyfotograferande.
Jag försöker verkligen hålla koll på mig själv, så att jag ska orka och hinna med allt i lagom doser, och därför valde jag att lägga bloggen på is under arbetet med fotosidan.
Vi har levt i en liten isbubbla den senaste tiden, med morgontemperaturer runt -20 grader, men nu har vi åter tassat oss upp mot nollsträcket. Snön ligger som ett puderfint, tjockt, täcke över marken ön, och småfåglarna har äntligen hittat hem till oss. Att mata småfåglar när man har föräldrar till grannar som verkar injicera varje frö med något superläckert som gör att hela kommunens fågelbestånd bosatt sig vid deras alla fågelmatare, har inte varit direkt motivationshöjande. Men nu tack vare kylan, har några stackare hittat även till oss!
Nu har vi äldsta dottern kvar hos oss ännu denna vecka, innan hon återgår till sitt boende på fastlandet och huvudstaden. Det har varit underbart att ha henne här, men livet som sambo är aningens svårslaget för oss här i barndomshemmet.
Mellerst pluggar medvetet på studenten många timmar varje dag, och minstingen har vi inte sett röken av sedan hon åkte tillbaka till kärleken på studieorten i väst. Tack och lov för dagens teknik och videosamtalen!
Jag verkar påverkas ovanligt mycket av temphöjningar, för idag är mina ben fullkomligt överkokt spagetti. Antingen är det som sagt temphöjningen, eller så har de lagt in om semester som jag glömt bort. Annars snurrar livet i stort på, som sig bör. Coronapandemin till trots, eller kanske just därför.
