Living my life
Idag har det gått en vecka sedan minstingen flyttade till sin studieort. En vecka som i början kändes som varje dag var ett år, men som nu i slutet börjar bli mer och mer som den ska i tideräkningen. Jag saknar henne. Men glädjen och glittret jag hör i hennes röst när vi pratar i …
När man varit en enhet, en sammansvetsad enhet, där alla har sin plats, förändras så mycket när något får en ny plats. När förstfödingen flyttade ut kom första förändringen. Alla de delar som var hennes i vår enhet, fattades oss. Men eftersom hon haft två hem under sin uppväxt, hade vår enhet en viss anpassningsförmåga …
Det packas och stuvas och packas lite till här hemma hos oss just nu. Minstingen ska iväg till ny skola. Inte nog med det, så ska hon dessutom iväg till annan ort, till ett annat land. Ett land som räknas som riskland gällande corona. Det känns inte helt optimalt, men samtidigt är jag glad och …
Det här blir ett långt inlägg, men ett viktigt sådant. I slutet av oktober 2017 blev jag beviljad psykoterapi för att utreda om det fanns någon blockering som kunde kopplas till mitt gående eftersom vissa situationer kunde trigga positivt till bättre förmåga. Vi grävde djupt och grunt, till höger och vänster, men blockeringar kopplat till …
Att ha vänner kan vara en välsignelse men även en stor börda och sorg. Att uppfylla mina ”krav” som vän är inte helt enkelt. Jag förväntar mig på något sätt en fläckfri ”perfekt! vän, som alltid ska förstå mig lika bra som jag förstår dem, som ska finnas där lika mycket som jag finns där …
Nu har det gått många dagar sedan jag skrev något. Jag har inte tappat suget och jag har inte slut på ord och jag har definitivt inte upphört med att blogga, men min tid räcker inte till. Tiden har gått åt till att hålla igång hushållet tillsammans med vikarieassistent eftersom maken börjat jobba igen. Och …