Kvällens kör har slitit rejält på mig. Jag är alldeles darrig och skakig. Kramperna ligger på lur och det går vågor genom hela kroppen gång på gång som ger små kramper, spasmer, muskelanspänningar. Vet inte om det är så att kroppen blivit i sämre skick under sommaren, om musklerna är ovana att sjunga efter sommarens uppehåll eller om det är för att jag är gräsänka, men tufft har den det just nu. Riktigt tufft.
Ibland skulle jag vilja filma hur det är att leva som jag gör, för att få kommunen att förstå lite bättre. Jag verkar inte nå fram till dem och det gör mig oerhört frustrerad.
Det enda jag vill är att leva så mycket jag bara orkar, kan och vill.
Just nu slåss jag för att få en ramp till huset så jag kan ta mig in med rullstolen. Ja, ni läser rätt! Kommunen hänvisar i diverse olika beslut att jag beviljats trappanpassning, t.o.m. i bemötande till förvaltningsdomstolen! Det står i min serviceplan sedan juli 2012. Men tror ni jag får bygga den? Nope. Det här är en kostnad som ligger under den gräns som gör att de måste ta det till socialnämnden, men något tjänstemannabeslut kan de då rakt inte ta. Nehej! Det ska upp i nämnden. TROTS att de gjort 2 hembesök enbart för rampens skull, de har haft med sig en från kommunen och en ergoterapeut, de har fått utlåtande från ÅHS, de har det som sagt i serviceplanen, de har hänvisat till den som en del av min totala assistans ett flertal gånger, men börja bygga får jag INTE göra. Det kommer att gå över den lagstadgade tiden innan det går upp i nämnden och muntligen har jag blivit lovad muntligen och skriftligen att det här ärendet skulle skötas snabbt. Det lovades i juli… Jag blir verkligen trött på hur ärenden sköts inom handikappservicen i Finström. Det är förbanna sorgligt. Men vad kan man göra? Det är bara att ta skiten, gång på gång på gång, och bli behandlad som om jag inbillar mig att jag behöver hjälp. Verkligen otroligt sorgligt.
Nej, nu ska jag ta och peta i mig dubbeldos kramplösande och hoppas att natten blir så pass okej att jag kan stiga upp och vara med barnen så de kommer sig iväg till skolan. För se så stark är jag tyvärr inte att jag kan slänga upp rullsolen på axeln och ta den med mig in i huset. Attans.
