Jag har under den senaste månaden, när jag varit hänvisad till sängen i väntan på ny assistent, märkt att jag fastnar och lägger en massa tid på det jag går in på via telefonen. FB, bloggar, ja vad jag nu råkar klicka mig in på. Jag har därför valt att radera genvägen till FB, eftersom jag hellre vill lägga min tid på t.ex. bloggar eller annat i webbläsaren. Jag märker redan nu att jag är mer nöjd med hur jag spenderat min tid på mobilen de senaste dygnen. Det är lixom en längre väg att ta sig till appen nu och då hinner jag komma på andra tankar på vägen dit.
Jag vill å det bestämdaste dementera att att gårdagens blogginlägg skulle handla om någon av döttrarnas pappor! Så, då var det klarlagt.
Inatt åker mellerst tillbaka till sitt hem på studieorten. Med minstingen som flyttat hemifrån och mellerst som alltså inte är här imorgon när jag vaknar, kommer huset att vara mycket tystare och mer stillsamt. Om lite drygt en vecka åker även förstfödingen. Tack och lov har nya assistenten börjat då, så det innebär ändå lite liv i luckan!
Jag antar att det är så här det är att vara vuxen. Jag alltså. Inte barnen. Fast jo, barnen oxå förstås. Men framför allt jag själv. Eftersom jag har haft barn sedan jag var 20 år, så har jag inte levt ett vuxenliv där jag själv är i centrum, där jag är en av två i ett hushåll. Många andra flyttar ju hemifrån och börjar skapa sitt eget hem som färgas av ens personlighet och ens framtidsdrömmar. Det är lite den känslan jag har inom mig nu. Nu är det dags att bygga upp det som jag vill ha ut av livet. Jag. Inte mammapersonen inom mig, utan helt och hållet jag. Det känns onekligen spännande! Nu gäller det att fylla vardagen med något annat än slösurfande i FB appen!
