Idag har det gått en vecka sedan minstingen flyttade till sin studieort. En vecka som i början kändes som varje dag var ett år, men som nu i slutet börjar bli mer och mer som den ska i tideräkningen. Jag saknar henne. Men glädjen och glittret jag hör i hennes röst när vi pratar i …
![](https://i0.wp.com/www.mitawa.ax/wp-content/uploads/2020/12/Skriverier-2020.png?resize=450%2C300)