2010 fick jag ett diskbråck som gav mig en kronisk smärta som gjorde att vi tvingades köpa bil med automatväxel för att jag skulle kunna köra bil själv. Nu har jag kört automat i 3 år och har lixom vant mig med ”lyxen”. Härom veckan var jag tvungen att låna mina föräldrars bil som är manuellväxlad och herreminjee vad det tog på! Varje gång jag kopplade, stönade jag högt av smärta. Nå, den har ju några år på nacken, så jag tänkte att det säkert är annat med nya bilar.
Idag mötte jag upp maken min på hans jobb efter att jag varit på hundkurs med nakenfisen. Maken ska nämligen byta drivknutar åt mig. Han sa att han tyvärr inte hade någon automat åt mig. Jag sa att det gick nog bra med manuell. Jag skulle ju bara köra 15-20 km hem till oss en enda gång. Jo tjena…
Nu vet jag vilken fantastisk bil jag har!
Det är ju så att man inte vet vad man har förrän man förlorar det. Älskade lilla bil, vad du är skön att köra! Kom hem med nya kullager, så jag får njuta av att köra bil igen!
