Trött på inbilska människor

Vaknade efter en nattlig ritt på migrändemonen. Hade fortfarande värk och illamående och stundtals dubbelseende när jag vaknade, så jag hörde av mig till min stödperson som kom och agerade chaufför för några ärenden jag bara måste klara av idag.

Morgonen blev alltså ingen dans på rosor och det gör mig antagligen en aning lättirriterad, men vissa människor blir bara för mycket för mig…dagar som dessa i varje fall.

Det finns några stycken, speciellt en som det är så oerhört synd om, som alltid vill ha utan att ge. Fick veta att jag inte är vidare snäll som inte bryr mig om att höra av mig när människan nu har det så svårt och har en vacklande hälsa. Eh, okej. Men du hörde ju inte av dig när jag låg inne på sjukhus, eller när jag är dålig, varför ska då jag sätta energi på dig och bry mig om dig när jag inte får detsamma tillbaka? Undrar om du ens har tänkt den tanken!

Samma sak tidigare i år så var det så himla tråkigt enligt denna människa, för vi höll på att glida ifrån varandra. Jaha, vad baserar du det på då? Ja, vi hörs ju aldrig av mer t.ex. Nej, vi hördes inte av eftersom jag slutade höra av mig och därför blev det tyst. Man måste lixom ge om man vill få…

Helt ärligt, jag tycker faktiskt det är sjukt tråkigt att ha en relation till någon som tror att världen snurrar kring en själv. Om man är en människa som alltid berättar hur man mår eller känner, utan att fråga hur den andra mår eller känner, då har man inte mycket att hämta hos mig.

Visst, man kan ha det tufft i omgångar, och man orkar inte alltid ge allt, men man kan åtminstone vara lite ödmjuk. Visst, det är säkert jätte synd om dig när du mår dåligt, men vet du, det lär inte bli bättre över att vara negativ och ösa gnäll över andra.

Visa att DU bryr dig om andra, om du kräver att andra ska bry sig om dig!

Tänk igenom det här:

Om du ska välja en människa du ska umgås med. Vad väljer du? En som försöker hitta ljuspunkterna i tillvaron eller en som ser det mesta i svart?

Mitt val är enkelt.

På mitt finger bär jag en silverring som en mycket god vän till mig har gjort (By Jane) med texten

Be strong enough to stand alone, smart enough to know when you need help and brave enough to ask for it.

Första delen kommer först av en anledning, i mitt sätt att leva och i mitt sätt att uppskatta människor på.

Jag lyfter gärna den som faller, men någon krycka kommer jag aldrig att bli. Inte någon rullstol heller. 😉

Så, nu har jag öst det ur mig. Jag älskar att hjälpa människor, att finnas där för den som behöver mig, MEN jag tål inte människor som tycker så synd om sig själva dag ut och dag in att de inte ser längre än sin egen näsa är lång.

Kram Miina

Kommentera