Väljer bort det negativa

Ibland fastnar jag i mitt gamla mönster, att jag finns där för människor som jag faktiskt inte har någon glädje av, bara för att de har glädje och behov av mig. Det börjar bli dags att släppa taget, igen.

Människor som går runt och är negativa, som bara ser världen i dystert dis, som alltid har taggarna i beredskap, som inte tar ansvar för sitt eget liv, som gnäller och klagar utan att vilja göra något åt sin situation. De människorna är det dags att skala av.

Människor som så uppenbart bara ser sig själva, som klagar på att en vän aldrig hör av sig, trots att man själv bara går och väntar, människor som vet att ens medmänniska har det tungt, men istället väljer att beklaga sig över sina egna bekymmer, människor som anser sig ha ensamrätt på lidande utan att se vad omvärlden tampas med. De människorna är det oxå dags att skala av.

Varför ska jag upprätthålla en kontakt när den andra inte hör av sig? Varför ska jag visa empati när jag aldrig bemöts av det samma?

Varför ska jag öda tid på någon som så uppenbart inte kommer framåt och inte ens är villig att göra det?

Nej, nu får det vara. Stänger mina murar för dessa människor, låter dem inte komma nära. Att jag finns där för dem innebär inte att de får se mitt inre. Det innebär bara att deras själar inte längre berör min. Jag kapar silkestråden och låter dem sväva iväg till nya kontakter, nya spännande människor och nya livsöden.

Att hålla fast vid en relation som inte ger mig något, är det jag fått jobba hårdast med genom livet. Att inse att mitt fasthållande hämmar människan. Släpper jag taget får människan istället chansen att upprätta nya relationer med människor som faktiskt får en win-win situation.

Så jag kapar tråden, släpper taget och stänger mjukt och försiktigt mina murar. Med en öm puss på kinden puffar jag iväg desssa i ny riktning.

Tack för allt vår relation har lärt mig! Jag hoppas Du med visdom hittar de trappsteg som med tiden kommer att lyfta Dig mot nya höjder!

Nu lättar sakta trycket. Andningen blir lättare. Leendet leker i mina mungipor igen och kärleken glittrar i mina ögon. Dumt att något som i efterhand är så behagligt, ska vara så svårt att komma sig för att få gjort!

Kram Miina

Kommentera