Tyst det är i husen, tyst i husen…

…alla sova, släkta äro ljusen…

Nej, så illa är det inte, men barnen är i säng, maken på mitt jobb och dammsuger (tack, älskling!!). Själv ligger jag i sängen med datorn i famnen, inte ens tvn på.

Barnens tjafs idag har gått mig på nerverna, trots att jag försöker att låta det passera som moln på himlen. Men visst sjutton fastnar dispyterna och de gnälliga orden som små iglar i mitt nervsystem.

Den ena börjar bli frisk och vill leka när orket faller på. De två andra börjar bli sjuka. Den ena har varit så hängig att hon mest bara gråtit idag (den äldre) och den yngsta vill vara sjukare än hon är och gnäller för det.

Dessutom kan inte Nicke avlasta så mycket som han vill. Imorgon far han på eftermiddagen och hämtar produkter åt mig från Sverige. På torsdag tar han halva dagen så jag åtminstone få plocka i ordning så jag kan öppna butiken på fredag. På fredag är han så illa tvungen att ha barnen, sen är det min tur nästan vecka eftersom han ska skola in en av mina käraste vänner som ska börja jobba hos dem.

Nå, det blir nog bra. Nu är det som sagt tyst i huset. Bäst att njuta så länge det varar!

Kram Miina

Kommentera