Dag 11 – Min skolgång

Skönt med lite lättare inslag i den här ”julkalendern”. 🙂

Åk 1-6 gick jag i Emkarby skola. Jag var ensam tjej med 3 killar. Janne, Göran och Jim. Så här i efterhand hade jag en underbar skolgång. Visst fanns det mörka perioder även i grundskolan, men på det hela stora var det en väldigt bra tid även om jag kände mig ensam ibland när tjejerna gick ihop i gäng och jag hamnade på sidan om. Vi hade underbara lärare som verkligen hann med oss alla. Jag önskar att mina barn hade fått gå där, men tyvärr stängde skolan redan innan Julina hann börja. Vi var 30 elever i hela skolan, mina barn är 180 elever i sin skola. Barnen trivs och det är nog mest mammahjärtat som föredrar en liten skola framför en stor. 🙂

Åk 7-9 blev en omtumlande period. Jag gick i Godby Högstadieskola och kastades från lantskola till stort högstadium där brudarna från Godby vår hårdare än sten och tuffa tjejer som inte visade någon nåd. Jag valde att stå på de svagas sida och fick mig en rejäl känga eller två jag med. Jag blev mobbad för att jag stod upp för de svaga. Visst tog det lite ont där och då, men det stärkte mig oxå och jag känner ändå att det finns väldigt många ljusa stunder från den tiden. Jag blev mer godkänd sedan när jag fick pojkvän som var 19 och jag själv 13. 😛 Själva skolarbetet blev ganska tungt för mig. Jag drabbades då av neuroborrelia och kom inte ihåg det jag nyss läst när jag vände blad. Mina vitsord var av medel, men jag slet som ett djur för att hålla dem så. Jag gick ut med medelvitsord och kände mig mycket nöjd.

Direkt efter 9:an åkte jag och min dåvarande bästa vän Nette till Eurajoen kristillinen kansanopisto för att lära oss finska. Vi gick perhepäivähoitoja, alltså familjedagvårdare och blev utbildade ”dagmammor”. En bra skola och vi lyckades lära hela klassen förstå svenska trots en helfinsk kommun med endast 1 familj som talade svenska. Kan ju säga att vår finska blev som så att vi förstod helt bra, men utan att kunna prata. Pappa konstaterade när han hämtade hem mig till sommaren att jag än en gång visat ”höjden av envishet” när jag lärde en helt finsktalande klass behjälplig svenska. :/ Utbildningen var 1 år.

Efter Eurajoki åkte jag till Esbo och Nylands Hotell och Restaurangskola. Jag skulle gå servitörlinjen 2 år och sedan receptionistlinjen 1 år. Jag stannade 1 år. Min kropp hade ingen som helst chans att klara av serverandet.

Jag kom hem till Åland och började istället på Ålands Handelsläroverk. Det var en enormt jobbig tid i mitt liv och när jag på våren träffade Julinas pappa som gick samma utbildning, men året innan, valde vi att åka till Ekenäs och fortsätta våra utbildning där. Han gick sitt sista år och jag gick mitt andra av tre. På våren blev jag gravid och vi valde att flytta hem till Åland igen efter att han gått ut skolan. Jag hade då ett år kvar. Handels på Åland välkomnade mig och sa att det bara är att höra av sig när jag vill ta igen det sista året.

Åren som gick kantades av barn och familjeliv (bytte karl gjorde jag oxå 😛 ). Öppnade egen firma och hade så mycket kunskap redan att jag skötte bokföring och allt själv. För 2 år sedan sökte jag till Handels distansutbildning. De hade sista året kvar och jag fick hoppa på. Det visade sig dock att de hade 2 kurser de läste på ettan som vi läste på trean då tidigare när jag gick, så jag hamnade lite i kläm. Jag har därför 2 kurser kvar, men har gjort slutarbete och allt annat. Så vem vet, kanske får jag mina papper en vacker dag. Jag SKA ta tag i det, det är bara svårt att få livet att gå ihop med barn, företag, butik och studier. Men som sagt, en vacker dag ska jag ha mina papper från Handels. Handels visade sig trots allt att vara den exakta Miina-utbildningen.

Kram Miina

Kommentera