Jag drömmer om en jul hemma… Ja, faktiskt. Jag är en sådan människa, en riktigt hemmakär kräfta.
Jag minns ett år när vi firade jul uppe i Närpes hos min släkt. Visst var det mysigt med snö, men nä, jag ville inte fira jul borta fler år. Ändå har vi alltid bara varit mina föräldrar och mina bröder eftersom släkten bor i Närpes. Bara vi i familjen. Hemma. Mys.
Så, mina drömmar. Jag drömmer om att vara frisk, att vara så frisk att jag kunde jobba heltid och dra in mer pengar till familjen. Drömmer om att leva utan att behöva vända på pengarna varje månad. Drömmer om att vara oberoende.
Jag drömmer om att ha ett musikrum där jag kan leka med musik när helst andan faller på. Att få spela in låtar, att få beröra. Tänk om jag kunde gå dit, spela in en skiva åt min farmor, eller en med godnatt-sånger åt mina syskonbarn, eller åt mina barn där sångerna får spegla min kärlek till dem.
En dag ska jag få tid att göra allt det jag önskar. När barnen är stora ska jag ge mig ut och fota det jag vill och ligga hemma följande dag under täcket och skaka av smärtor. Det är inte det att jag inte kan göra allt det jag vill idag, det är dagen efter jag inte har tid och möjlighet till. Jag måste alltid se till att använda mina energier och resurser så pass att jag står på benen följande dag.
Jag skulle vilja kunna dansa igen. Att få bugga med min man igen. Att få virvla runt och leka med tonerna i varje liten del av min kropp. Visst kan jag dansa nu med, men dagen efter skulle jag inte kunna ta hand om min familj.
Jag drömmer om att ha fungerande händer igen, att kunna pärla de smycken jag vill, att kunna forma det jag tänkt ut. Nu ligger det fler pärlor på golvet än på pärltråden och fingrarna mår som krattor efter ett halsband eller två. Det är frustrerande, irriterande och vissa gånger knäckande, men det går. Av envishet kan även det mest svårhanterade smycket förvandlas till en kärleksförklaring. 🙂
Mina drömmar är så stora för mig, men så små i andras ögon. Mina drömmar handlar om att kunna utföra sådant som är vardagssysslor för en ”vanlig människa”, men för mig är det onåbara drömmar. En dag ska jag förverkliga drömmarna, högst antagligen i redigerat format, men förverkliga dem SKA jag göra, i viss mån åtminstone.