Jag lever!

Shit vad det har varit fullt upp här hos oss! Har inte varken hunnit eller orkat med bloggen tyvärr. 🙁 Har det inte varit sjukdomar har det varit full upp med antingen jobb eller vardag.

En annan sak som tagit upp mycket tid är möhippan som jag ordnat för den blivande bruden, Anna, men nu är den avklarad! 🙂 I lördags hade vi superkul tillsammans och njöt i fulla drag av orientalisk dans, smyckestillverkning spa och middag. En riktigt skön dag, om jag får säga det själv. Faktiskt så var det den orientaliska dansen som fick mig att inse att jag är vacker trots mina extra kilon som kladdat fast runt magen på mig! Enda nackdelen är att tärnklänningen inte sitter snyggt med de här kilona, så jag försöker röra på mig lite extra nu för att tappa några cm. Skönt dock att kunna se sig själv i spegeln och inte bli irriterad på det jag ser.

Både barnen och vi vuxna är inne i en trött period. Det känns som om vi går mot mörkare tider, och inte mot ljusare som det borde vara. Även på dagis vittnas det om trötta barn, föräldrar och personal. Undrar vad det beror på? Kan det vara någonting i luften? Är det sjukdomar på kommande? Eller är det så enkelt att man fortfarande är trött efter allt ståhej kring jul och nyår? Oavsett så hoppas jag det vänder snart!

Januari för oss är kaos av födelsedagar. 17 januari, för att nämna bara en dag, fyllde (och nu nämner jag bara närmaste släkten, inte några vänner) fammo Siv 60 år, svägerskan Heidi 30 samt hennes dotter 4, tvillingarna Anna och Sara (varav Anna ska gifta sig med min lillebror i sommar) 29 och min småkusin Johanna 30. Nice va? 🙂 Nu närmast på tur står faffa Alvar som fyller 60 och även svägerskan Jessica fyller år här i dagarna. Sen är det februari och bröllop på kommande istället! Härligt härligt, men som sagt, lite väl mycket på en gång känns det som vissa dagar.

Inkommande måndag påbörjas min utredning om Ehler-Danlos (EDS) genom hjärtultraljud i 1 timme på sjukhuset. Sedan kommer en sjuksköterska som är specialiserad på EDS från Åbo, Finland, för att träffa mig den 3 februari. Därefter inväntar jag ögonläkare här på Åland samt specialläkare från Åbo. Kanske ska jag äntligen få svar på om alla gånger man beskyllt mina besvär på borrelia och behandlat mig mot det varit felaktiga. Kanske kan jag en gång för alla få en diagnos som gör att man slutar pumpa i mig antibiotika kur på antibiotika kur. Herregud vad skönt det skulle vara!

Kram Miina

One thought on “Jag lever!

Kommentera