Ibland händer det att jag tippar över på smärtgungbrädan. När jag når 9 hamnar jag i ett läge där jag kräks eller svimmar, men strax innan dess går jag in i något slags läge av trans där jag gör det jag ska och måste, utan att vara medveten om det. Idag var en sån dag.
Jag tränade hos fysion, lade mig på bänken för att rätta till mitt smärtsamma och sneda bäcken, sen minns jag bara fragment fram tills jag sitter i taxin på väg ut ur stan.
De som inte känner mig, märker sällan av det. Jag pratar lite sluddrigt, har jag fått höra, och jag tappar ord och pratar inte riktigt sammanhängande. Och jag är väldigt fokuserad på min uppgift. En gammal assistent beskrev det som att hon såg det i min blick att det ”bar iväg”.
Jag tror det handlar om att jag helt enkelt inte klarar av att hantera smärtan, så istället för att börja gråta och skrika hysteriskt, så stänger kroppen av så att jag bara har igång de viktigaste funktionerna.
Det känns som att jag är under ytan och måste ta mig upp till ytan för att få huvudet att fungera igen. Jag kan känna att jag måste anstränga mig för att få tankarna att fungera och orden att komma fram i rätt ordning.
Jag är så tacksam för att jag har min assistent nära när det händer, för då kan hon återge vad som hänt, eftersom jag ofta tappar minnet kring vad jag varit med om under den aktiva fasen. Nästan alltid kommer minnet tillbaka fläckvis inom några dagar, men visst finns det säkert ögonblick som raderats helt för att inte ta upp arbetsminne.
Jag undrar om det kanske finns något cacheminne man kunde tömma på mig för att få ge mer utrymme i hjärnan, eller om man kanske skulle kunna köra en diskdefragmentering av något slag? Kanske skulle jag inte hamna i den här bubblan då.
Nu efteråt känner jag mig som en överkörd snigel, fruktansvärt mosig i huvudet och blåslagen i hela kroppen. Tänk dig influensakroppsvärk upphöjt i tusen. Ord jag inte använder dagligen har svårt att hitta fram till medvetandet och jag får söka i minnet efter namn.
Imorgon är jag troligen återställd och fit for fight igen! Tänk vad hjärnan är fantastisk på att hitta lösningar på problem! ”Den här bruden har dålig förmåga att hantera smärta, så vi stoppar lite funktioner på henne så får hon extra kraft till de allra viktigaste funktionerna så hon kan fungera skapligt. Jepp så gör vi! Det för vi till protokoll med omedelbar justering. Over and out.”
