Jag älskar mina körsångare! Älskar hur så olika människor kan mötas i musiken.
Idag var vi 3 tonåringar, 3 pensionärer och ett gäng medelålders. Herrar och damer, tjejer och killar. Och mitt i sitter jag, en körledare med kronisk stämbandsinflammation som sjunger som en kråka nu som då, med icke fungerande händer som inte spelar som de ska på pianot och som egentligen inte har en susning om hur man leder en kör. Där möts vi, i musiken, och det berör mig.
Jag var trött och hängig innan, men visste att jag skulle gå från övningen boostad med en sån där härlig energikick. Så här sitter jag nu med endorfiner som snurrar runt i mig och gör små volter i hjärtat.
Många ämnen frigörs i kroppen av körsång. Det här hittade jag i den här artikeln.
"Forskning visar att endorfinnivåerna kan bli förhöjda under körsång. Men detta är inte det enda som kan sägas i ämnet. Många ämnen i kroppen påverkas när man sjunger i kör. Ett sådant är oxytocin som produceras och lagras i hypofysens baklob, den så kallade neurohypofysen. Man har visat att körsångare som sjunger tillsammans i en halvtimme rapporterar ökade positiva känslor och samtidigt stiger oxytocinhalten i saliv hos dem. När samma människor sitter och pratar i grupp under lika lång tid får de inga sådana förändringar. Oxytocinet anses spegla en känsla av gemenskap. Det dämpar oro och ångest."
Så vi borde alla sjunga mer i kör. Mycket mer, faktiskt. En stor jättekör, världsomfattande kör, för fred och frihet. Tänk vilken skillnad det skulle kunna göra för vår värld.
