Nu har hon nya jobbat 3 dagar och jag är faktiskt förvånad över hur bra det känns och hur snabbt jag tagit henne till mig. Jag trodde det skulle vara mitt största problem. Hur skulle någon kunna ersätta d’assistenten lixom, men det var en onödig oro. Hon här kliver inte in i någon annans skor, hon går i sina egna, och det uppskattar jag. Assistentein får hon heta. Nej, det är inte felstavat, det ska vara med ei på slutet. 😉
Jag har insett något viktigt. Det gäller assistenter, men också övrigt i livet. Kursen jag gått på, har handlat om mycket, men en av sakerna har varit att inse att allt vi gör och allt iv har, har ett värde Och hur viktigt det är att vi själva värdesätter det vi gör och ger, så att andra ska se värdet i vår handling, vår tjänst. Det fick mig att inse hur fel jag gjort i alla år. Hur svårt jag gjort det för mina assistenter, men även för mig själv.
Om man ser på de uppgifter som assistenterna utför hos mig, så är det förstås något de får betalt för att göra. Allt deras arbete hos mig har redan ett värde och det värdet får de tillbaka i form av lön. Om jag då ger och ger till dem av mig själv och min omtanke, hamnar de alltid i skuld till mig. Om jag finns där som hobbypsykolog och om jag delar ut mina privata saker till dem utan att ta betalt, då hamnar de på minus, eller kanske snarare på ett överskott som de inte kan ge tillbaka för att balansera upp. Hoppas ni läsare förstår hur jag menar! Samtidigt så värdesätter jag varken mig själv eller mina saker, när jag ger utan att få tillbaka. Vilket gör att mottagaren av min omsorg, eller saker, inte heller kan värdesätta det jag ger.
Det är klart att jag som person alltid kommer att bry mig om människorna runt mig, och jag kommer alltid att ställa upp om någon behöver mig, men jag har insett att det är något jag ska sätta ner ett större värde i och faktiskt uppmärksamma vad jag ger, för att hålla en balans i förhållandet. Det har varit en viktig insikt för mig! Jag kommer alltid att ge till människor när jag kan, för självklart ska man inte sluta ge, men man ska komma ihåg att det man ger alltid har ett värde både för givaren och mottagaren.
