En kurs som jag går just nu, utmanar mig till att se på mitt liv med lite andra ögon. Att fundera igenom saker som tidigare varit självklara. Utmaningar som länge funnits där för att utveckla mig, möjligheter som ger mig chansen att förändra o.s.v
Just nu jobbar jag med att förstå vad det är jag behöver i relationer med andra. Vad är det jag behöver för att må bra? Vad är det jag får ut av relationerna? Vad är det som får vissa relationer att skava? Vad är det som får andra att blomma ut?
När jag saknar någon, saknar jag verkligen den individen som den är i dagsläget, så som den personen behandlar mig, eller saknar jag en önskedröm om den här personen, en bild som jag klamrar mig fast vid? Saknar jag egentligen den potential som jag ser i människan, snarare än vem personen det facto är just nu?
För om det är en önskedröm jag saknar, då är det dags att klippa bandet. Då är det min uppgift att mentalt ta ett steg tillbaka och ta fram saxen och låta bandet falla. Jag behöver ge utrymme för mig. I det utrymmet som skapas mellan oss, ska något nytt ta vid. Kanske är det så att vi väljer varsin väg att gå vidare längs, eller så kanske vi börjar om på ett nytt sätt tillsammans. Det viktiga är att jag ger utrymmet, att jag backar och låter allt det ske.
För mig är det här en stor utmaning, för jag vill finnas där för alla. Jag vill hjälpa, lyfta, visa vägen. Men lika viktigt är det för mig att ha ett högt värde hos dem jag omger mig av. Jag är värd respekten, värd uppskattningen, värd omtanken! Och det ska jag få av den andra. Om jag inte får det, behöver jag ta ett steg tillbaka och se vad som växer fram mellan oss. Först därefter kan jag veta om relationen har potential att fortsätta eller inte.
Jag vill inte ha den relation med en särskild individ som jag har just nu. Jag är värd mer. Jag behöver få känna att hen bryr sig, att hen vill ha mig som vän. Det gör jag inte nu. Så jag har bestämt mig för att backa. Jag lyfter min stora, gyllene sax och klipper vårt band, med vemod i hjärtat, men även med hoppfullhet och tacksamhet. Må det som sker ske för vårt högsta bästa!