Living my life
Nu har vi tänt det andra ljuset och december är här. Tänk, bara två ljus kvar att tända och sedan vänta en vecka till. Jag myser så mycket jag bara kan i allt det kaos som blivit vår familjs vardag just nu. Adventstid. I väntan på julen. Me like! Jag vaknade inatt efter att ha …
Just nu längtar jag efter struktur och ordning. Det är för många lösa trådar som viftar omkring i universum. Eller ja, snarare i mitt liv, för att vara korrekt. Från en dag till en annan, försvann plötsligt assistenten, med allt vad det innebär. Någon inhoppare har socialtjänsten inte kunnat ordna, så jag har mest legat …
Så har vi tänt det första ljuset. Tre ljus kvar i ljusstaken att tända innan julafton. Och ändå har vi inte taget klivet in i december ännu. I kyrkan sjöng vi ikväll, med kören jag leder, om hopp, ljus och värme. I morse när jag satt ensam vid frukostbordet och väntade på att resten av …
Att föra en diskussion med en ung man som berättar om sin kärlek till dottern man själv har fött, älskat och levt med nästan hela hennes liv, är starkt och känslomässigt. Att höra honom be om tillåtelse att få diskutera med henne om framtiden och deras liv ihop. Det berör. I hans hemland finns strikta …
Igår fyllde minstingen 18 år och vi firade henne på restaurang. Myndig. Vuxen. Det är en märklig blandning av känslor. Stolthet över vem hon utvecklats till. Lycka över att nu ha fått alla i hamn över det stora havet ”uppfostranstiden”. Vemod att barndomen är bakom oss. En nyfikenhet över vad som komma skall. Jag var …
Vi har en av de varmaste dagarna i mannaminne den här tiden på året och jag översvämmas av julkänslor. Hur galet är inte det? 14 grader varmt, vindstilla och strålande sol. Dottern har plockat en lupin i vägkanten, medan hon lät maskrosen stå kvar i diket och stråla ikapp med solen. Och ändå svämmar julkänslorna …
Idag firar vi farsdag. En självklarhet i mitt liv. Personligen har jag nämligen äran att ha många fäder i mitt liv. Pappa – som förstås är min början. Han på bilden här. Han som funnits där genom livet, i stort och smått. Han som hämtat mig mitt i natten när jag varit ut på fest …
Den senaste veckan har varit mindre angenäm och för mig verkar det ofta vara så att om något börjar krångla, så gör det mesta det. Det är som om mitt liv fungerar lite som med ketchupeffekten. När det börjar komma, så kommer allt på en gång. Vi kör på all skit på en gång när …
I onsdags var jag med min personliga assistent till fastlandet för undersökningar vid specialsjukvården. Jag hade inte fått någon info, annat än vilken tid jag skulle infinna mig där. Var jag skulle infinna mig fick jag ringa och ta reda på själv. När vi körde ombord på färjan kl. 3.20, kände jag att det förhoppningsvis …
Att höra orden uttalas högt, att få det svart på vitt, att jag inte längre kommer att vara den enda rullstolsnyttjaren i familjen, det gör ont. Jag kan inte förneka det. Det är lite som att dra undan mattan, trots att det var väntat. Och det gör verkligen ohyggligt ont i hjärtat. Samtidigt är jag …