Att vara som alla andra. Är det viktigt för dig? Jag är gärna annorlunda. Det är helt okej för mig att vara udda, att inte följa strömmen. Jag trivs med att inte vara en i mängden. Men att ha samma möjligheter, samma rättigheter och samma skyldigheter, som andra, det är däremot viktigt för mig. Att få vara delaktig. Att vara en del av ett större sammanhang.
Men att ha min sjukdom (hEDS) och använda rullstol, det gör att man inte riktigt passar in i den allmänna mallen. Man förväntas acceptera att man är annorlunda, att an behöver hjälp, att man alltid är den där pusselbiten som inte riktigt passar.
När det ordnas möten förväntas man acceptera ”ja, du kommer ju inte in där, men vi hjälper in dig”. Jättefint och gulligt att man ställer upp och hjälper till, men jag vill kunna ta mig in själv! Jag vill själv välja när jag använder någon annans hjälp! Varför ska alltid jag vara den som andra ska ställa upp för? Måste det vara så svårt att boka en tillgänglig lokal, eller se till att ha ramper som korrekta?!
Min lillebror borde få guldstjärna för det han valde att gör när han bjöd oss på kalas för några veckor sedan. Min yngsta är nämligen allergisk mot jordgubb och choklad. När det dukades fram glass påpekades det att det fanns kvar av jordgubbs- och choklaglass i frysen. Min lillebror påminner om min yngstas allergi och på kommentaren ”hon kan ju ta av de andra” säger han ”jag vill inte att hon ska behöva välja bort”.
Vi har alltid ett val. Antingen ser vi till helheten och väljer det inkluderande sättet, eller så exkluderar vi och anpassar enligt behov. Jag är förespråkare för det första alternativet. Så nej, jag vill inte vara som alla andra, men jag vill passa in.
Dessa dagar av svalka som vi fått ta del av den här veckan har varit välbehövliga. Jag har inte behövt sitta inne medan alla andra är ute. Jag har själv kunna välja var jag ska vara, eftersom jag har kunnat njuta av att vara utomhus igen. Jag har inte gjort något speciellt, men bara känslan att jag kan hämta posten utan att betala för det i timmar efteråt, eller sniffa på tomaterna i växthuset utan att riskera smärtchock av värmen, eller njuta av alla vackra blommor i rabatter och i naturen. Att helt enkelt ha möjligheten att välja själv och att vara lite som alla andra.
När maken röjde uppe på vinden, hittade några luftmadrasser som han ville se om det hölls luft i. Så han parkerade mig i en av dem, med tekopp i handen. En sommardag. I solen. Wowkänsla på hög nivå! En somardag med dessa klädmöjligheter är alldeles utmärkt för mig! Nakenfisen passade på att hjälpa till med att kolla den andra luftmadrassen. Hon föredrar dock varmare väder.
