Fy fasen, nu får det vara nog! De senaste 2 veckorna har jag mått så jäkla illa i omgångar och det blir bara värre. Börjar få svårt att äta. Igår bestämde jag mig för att jag inte tar fler tabletter av nervmedicinen jag ordinerats som daglig värkmedicin. Jag tar hellre smärta än detta illamående. Ska försöka ge det 2 veckor och se om illamåendet går över. Jag är för tusan inte gjord för att äta tabletter! VILL INTE HA DEM!!
Smärtmässigt går allt i skov. När jag gör för mycket får jag ont, men vissa dagar mår jag relativt bra. Jag tar mig fram själv utan problem så länge jag har mitt höftbälte och jag har t.o.m. kunnat ta mig upp från huksittande utan stöd, så på nåt sätt känns det som om allt börjar plana ut igen. *skönt*
I lördags rensade jag det ena blomlandet och kände efter ett tag att jag gått över min gräns och slutade innan jag var färdig, men så får det vara nu med allt jag gör. Allt blir kanske lämnat på hälft, men på det viset kan jag åtminstone försöka genomföra saker istället för att bara sitta och titta på. Jag känner ju inte att jag gjort för mycket innan jag gått över gränsen, men en dag hoppas jag ha kunskapen om att kunna sluta i tid. Det skulle vara en dröm.
