Att höra orden uttalas högt, att få det svart på vitt, att jag inte längre kommer att vara den enda rullstolsnyttjaren i familjen, det gör ont. Jag kan inte förneka det. Det är lite som att dra undan mattan, trots att det var väntat. Och det gör verkligen ohyggligt ont i hjärtat. Samtidigt är jag …
