Happy birthday to me!

Jag tycker om födelsedagar. För mig är det viktigt att få fira den, min födelse, att jag är jag, och att jag fått bli ännu ett år äldre. Det är en ynnest att få fylla år. Det är inget jag tar för givet. Och jag är tacksam för varje år jag får vara med på jorden. Andra blir inte äldre än 6 år, eller 19 år, eller 31 år… Listan är tyvärr mycket längre än jag ens klarar av att skriva ut. Därför är jag tacksam för att jag nu fått uppleva ännu en födelsedag.

I år är ett annorlunda år. Ett corona-år. Jag brukar fira med familjen och de närmsta vännerna, men i år har vi firat bara med dotterns sambo, mina föräldrar och min lillebror med familj. Och vi har firat utomhus. Inga kramar. Och ja, det känns rätt konstigt, men det är vad det är och det är bara att acceptera.

Maken fyller år en månad efter mig och eftersom vår paviljong sjungit på sista versen ett tag, köpte vi åt oss gemensamt ny paviljong och möbler. Bra blev det, tycker jag!

Eftersom dotterns sambo fyllde år för några dagar sedan och mina två brorsöner lite drygt en vecka innan, firade vi oss alla fyra på samma gång. Så vi började firandet med lite olika lekar.

Nästa station var sedan att leta efter lappar med ledtrådar bland veden och slutligen fanns paketen gömda dit ledtrådarna ledde dem, vilket var till lusthuset.

När paketen var upphittade och öppnade, åt vi tillsammans. Tanken var att vi skulle sitta vid borden på gräset, men vi hamnade mestadels under den nya paviljongen. Vi får väl anta att det är ett bra betyg!

När gästerna tackat för sig, bröt solen fram igen. Jag låg i soffan ute i paviljongen och tankade lite energi och ro.

Ett stort varmt tack till alla som ringt, skickat meddelande, skrivit hälsningar på facebook och såklart min fina familj som tog sig tid att uppvakta mig IRL. Tack för en fin dag! <3 Jag är tacksam för att jag nu får skriva siffran 41 vid frågan om min ålder. Må vi få fira som vanligt igen nästa år!