Living my life
I tisdags vaknade jag åter med kristallerna, som ett brev på posten var de bara där, utan förvarning. Jag hatar känslan. Hatar att behöva ha den värsta varianten av dem. Men jag vet också att det finns en stor utmaning i att hantera det jobbiga, att ta mig förbi det. Jag kliver upp i karusellen, …
Jag har insett att jag ofta väntar på att bli tillfrågad, eller snarare tvingad, innan jag öppnar upp mig. Till skillnad från vad jag förväntar mig av mina vänner, sitter jag i princip alltid tyst och väntar på de magiska orden, en inbjudan från dem, innan jag gör mig själv till en börda. Medan jag …
Igår lossnade något. På ett bra sätt. Hon som har så mycket klokskap inom sig, gav mig insikten om vart jag är på väg och varför. Som jag skrev om igår, så har jag tvekat hur jag ska hantera min situation och bestämt mig för att hoppa upp på hästen igen och göra mig sårbar …
Vad är det värsta som kan hända om du tillåter dig själv att vara sårbar, att vara en börda för andra, att du låter någon se hela du, frågade min psykolog den där gången för många år sedan? Det värsta som kan hända är att personen inte vill ha mig som jag är, att jag …
Jag vill inte välja igen. För jag trodde aldrig att jag skulle våga hoppas igen. Ändå har hoppet väckts inom mig. Hoppet om att få behålla. Ja, jag vet att andra sagt innan att de vill stanna hos mig, men av olika anledningar har det inte blivit så. Så kanske blir det inte så nu …