Living my life
Den senaste tiden har jag drabbats så där superhårt som man drabbas ibland när något viktigt, någon viktig känsla, kommer upp till ytan. Vi har förstås haft barnvakt till våra barn. När det behövts, har det nästan alltid varit någon av våra släktingar. Det är inte särskilt många människor i mitt liv som jag skulle …
Så var titeln på konserten som jag dirigerade i onsdags, och nu grönskar det även i mina fönster! Jag och assistent har varit duktiga och fått en hel del omplanterat. Tidigare har det alltid gjorts i köket inomhus, men igår tog vi oss ut till växthuset. Så mysigt och praktiskt! Enda problemet just nu är …
Idag har vi hunnit med mycket. Vanligen brukar jag vara med mina partikamrater just den här dagen och fira arbetarnas dag, men idag behövde jag välja mig själv framom den gemenskapen. Istället har jag och maken fått massor gjort i växthuset. Min stackars vinranka verkar ha drabbats hårt av pandemin och inte velat ge några …
I september påbörjades bygget av mitt växthus som mina föräldrar gav till mig i present när jag fyllde år förra året. Här kan man se det ta form. Det har stått klart under vintern och väntat på att våren ska komma. I december var jag ut och kikade om mitt persikoträd ännu levde och jodå, …
Idag drabbades jag av känslan att jag inte själv formar mitt liv och det gjorde ont, riktigt ont. Jag är så tacksam för allt det mina assistenter och min man gör för mig, så att jag kan leva det liv jag vill leva, men ibland tar det ändå stopp. Som idag. Jag ville på promenad …
Årets doulavecka har startat och därför vill jag berätta i det här inlägget om vad en doula är för något. Jag är frivillig doula genom Folkhälsan på Åland. Du hittar länk längst ner i inlägget för att läsa mer. Det innebär att vi doulor arbetar frivilligt, utan lön, att det kostar 40 € att anlita …
Det är en förunderlig känsla att vara i behov av någon annans hjälp hela tiden. Man är alltid i beroendeställning. Den som finns vid min sida är direkt avgörande för hur min livskvalitet kommer att vara och hur min vardag kommer att se ut. Och jag är ständigt i underläge inför den personen. Jag är …
Jag funderade länge om jag skulle låta det här inlägget stanna som utkast, eller om jag skulle publicera det. Jag skrev det, för att få ordning på mina egna tankar. Jag gör det ibland och då blir inlägget kvar opublicerat. Skrivandet för mig är som att nysta upp ett snöre. Knutarna löses upp och jag …
Det är nu nästan en månad sedan jag skrivit något. Min kalender har varit knökfull, minst sagt. All ledig tid har jag ägnat åt återhämtning på alla plan. Men just nu känns det lite som att dimman lättar. Kanske för att jag njutit så av de senaste dygnen. För lite drygt en vecka sedan hade …
I somras när jag var till landet i väst för första gången sedan coronan tog över vår värld, hittade jag ett halsband som ropade på mig. Jag intalade mig att jag inte behövde det, men gång på gång föll blicken på just det hänget. Jag var då i en butik som säljer kristaller och jag …