Sångkväll på Solängen
Vaknade halv 11 i morse. HALV ELVA lixom!! Helt otroligt! Men så somnade jag typ 2-tiden oxå.
Igår vaknade jag med grymma känningar i kroppen. Kände att snart, snart bryter ett rejält ångestanfall ut. Alla leder värkte. T.o.m. käkarna ilade av smärta. Kände mig allmänt risig och ville bara dra nåt gammalt över mig. Hela dagen var en stor plåga, men bet ihop och försökte genomlida den enligt bästa förmåga. Jag vet ju att de där dagarna bara är att bita ihop eller bryta ihop över. De kommer alltid att finnas där, men efter regn kommer solsken. Den här gången valde jag att bita ihop.
Väl hemma från jobb möttes jag av maken i dörren som åkte på kvällsjobb för att få undan alla fakturor som skulle fixas till. Jippii, ingen make hem! Jätte kul! Not…
Nå, efter middagen fick jag iväg tjejerna till mina föräldrar. De skulle sova över medan jag och Nicke skulle ha sångkväll med några vänner. Kände mig noll taggad.
Så kommer då gästerna runt 8-tiden. Stora leenden, varma kramar och gitarrerna i högsta hugg. Wow! Vilka underbara människor!!