Jag ser barnen genom fönstret, lekandes, lyckliga.
Tänk att få peta med pinnar i diket, att få laga mat av lera och jord.
Tänk att få sitta i gräset och njuta av solens strålar med ett strå gräslök i munnen.
Tänk att få uppleva den spirande naturen genom trädgårslandets frön som utvecklas till gröna läckerheter.
Tänk att bara få vara i just den där känslan när inget annat spelar någon roll förutom fågelkvitter och småkryps väg genom gräset.
Det är vår i ett barns ögon, som snart övergår i sommar.
Jag älskar den här platsen.
Den har allt det som ett hem är för mig.
Här är jag trygg, här finns naturens under mitt framför mina ögon.
Här leker mina barn.
Här rör sig mina djur fritt.
Här hörs hammarslagen från ännu ett projekt som min älskade make planerat och som han färdigställer med en snickares skicklighet och med omtanke om grundelementens naturliga bana.
Jag hör fågelsången.
Jag ser grödorna gro.
Jag uppfylls av kärleken till mitt hem.
Det är här jag hör hemma, det är hit jag alltid längtat.
fint! men du,du kan ju åxå sitta med ett strå i munnen i gräset!? även om vuxna har mer att tänka på så kan man koppla bort det en stund! N kan väl komma hit och spika lite åxå:) ha en fin dag!
Du har en utmaning på min sida…..
Härligt läsa sånt här..
Det är ju så mycket elände överallt melanåt så det är mycket trevligt läsa detta.
Trevlig helg! kram
P.S. EFIT på söndag.. påminner 😉 D.S.