Okej, nu tänker jag säga mitt.
Jag har läst om denna fight på väldigt många sidor som jag besöker. Jag känner inte till bakgrunden, men har fått höra brottstycken speglade från än det ena hållet än det andra, så jag tänker inte komma med något om vem som gjort rätt eller fel.
Att bli sårad av någon tar ont. Att bli sårad av någon man uppfattat som sin vän gör ännu ondare. Jag vet, för jag har själv blivit det. Att dessutom upptäcka att den andra inte alls är den man trott kan ta knäcken på vem som helst.
Vänskap är för mig heligt. Förtroende och tillig är byggstenarna i alla förhållanden för mig. Nu tänker jag dela med mig av något som gjort mig till den jag är idag. Något som var oerhört svårt att genomlida, men som fått mig att inse mycket.
För många år sedan blev jag misshandlad av min dåvarande pojkvän. När jag säger misshandlad, så menar jag misshandlad med stora bokstäver. Jag tänker inte gå in på några som helst detaljer, men jag vill förtydliga att jag hatade honom av hela mitt hjärta för vad han gjorde mot mig. Förutom misshandeln var han otrogen mot mig med en tjej som jag en gång räknat som en av mina bästa vänner. Nu har jag sagt det öppet, nu får ni veta det. Jag har varit utsatt för misshandel.
Jag lovade mig själv att aldrig förlåta någon av dem. Henne för otroheten och honom för det samma + misshandeln. Aldrig!!
Många år senare började jag gå på alternativ vård. Jag fick akupunktur och den meridian som berör tarmarna tog så ont på mig att det svartnade för ögonen och jag höll på att skrika rakt ut. Min akupunktör sa då till mig att hon trodde att jag bär på instängda känslor som jag inte vill hantera. Allt sådant lagras i tarmarna och kan ställa till med svåra blockader i kroppen.
Jag ville inte tro henne, men sakta började jag acceptera hennes ord. Jag jobbade väldigt mycket med mig själv den här tiden och till slut bestämde jag mig för att det var dags att släppa taget. Jag trodde jag hade kommit över allt som hänt mig, men kroppen bar fortfarande de fula ärren av hat och besvikelse. Jag bestämde mig för att inom mig förlåta det som hänt mig. Förlåta mig själv för att det hände och förlåta de som gjort mig så illa. En hel natt sörjde jag känslorna som svämmade över inom mig, men när morgonen kom hade ett lugn lagt sig över mig. Jag glömmer aldrig, men jag har förlåtit.
Att våga förlåta, att våga vara den som tar första steget, det är beundransvärt.
Jag blir fortfarande arg och förbannad på folk när de gör mig eller mina kära illa, men jag har lärt mig att släppa taget om ilskan även om det ibland tar ett tag. Det är inte värt att bära sådana ärr inom mig för deras skull.
Det som hänt på nätet det här senaste halvåret är fruktansvärt. Man har förlorat vänner och bekanta, blivit illa berörd, blivit sårad, blivit arg och förbannad, handlat fel e.t.c., men fortfarande så ligger grunden kvar där ni lagt den! Ni valde själva att skapa en relation över nätet. Ni väljer att skriva öppet på nätet, då får man oxå räkna med att ha besökare.
Jag kan själv bli arg och ledsen över folk som kommer in dagligen utan att skriva något, men samtidigt kan jag välja att låsa alla mina dagboksinlägg om jag så önskar.
Det ni gör just nu, det ni gjort de senaste månaderna, det straffar bara er själva. Ni lagrar alla arga känslor inom er och den enda som drabbas är ni själva.
Jag utmanar er!
Vem vågar ta första steget? Med första steget menar jag inte att ni ska påstå att det är över, för det är det inte förrän ni inom er känner att ni förlåtit och det är bara ni själva som vet när ni kommit så långt.
Kan ni inte prata om det som hänt, lägg det då bakom er och behandla varandra med respekt! Ni har alla gjort fel (även jag handlar fel nu som då, även om det inte berör det här) och det är ni väl medvetna om hoppas jag. Är det inte dags att skaka hand och sedan gå åt olika håll eller välja att reda ut alla missförstånd?
Att besöka varandras hemsidor måste kunna vara ömsesidigt, men sen väljer ni själva om ni vill besöka eller inte. Bjud på er själva och var stolta om ni får besök!
Jag har blockerat Emilia (tjejen jag skrev om i ett tidigare inlägg) tidigare. Nu har jag insett att jag inte behöver det. Vill hon veta vad jag gör, fine, välkommen! Jag är tydligen intressant! Men själv väljer jag att inte besöka henne. Vad har jag för glädje och nytta av att läsa hos henne? Har hon glädje av mig, ja då bjuder jag så gärna på det! Det är ju ett tecken på att hon behöver mig även om inte jag behöver henne.
Visst, ni kan hävda att allt är överspelat, men i sådana fall borde ni kunna hälsa på varandra när ni ”ses”. Handen på hjärtat, överspelat? Kanske, men inte förlåtet.
Jag kunde förlåta. Ska inte ni då kunna göra det samma?
Att kunna förlåta är viktigt och jag ska också ge en bekännelse sedan, för även jag har gjort något liknande.
Men jag har tagit steget och gått vidare samt fått en väldigt viktig relation som följd av det!
Så att förlåta är nog det största man kan göra! Att sedan ta första steget är också stort och kan ge så otroligt mycket.
Måste bara säga att jag är glad att vara din vän tack för alla de förtroenden som vi delar!
Och så sist men inte minst, du har fixat en så fin layout här nu!
Kram
Först och främst vill jag bara kommentera din sida, så mysigt du fått det. Jättefint 🙂 Tack för din kommentar hos mig.
Jag beklagar det som hänt dig, måste ha varit fruktansvärt svårt.
Du har många bra tankar i det här och det återstår att se vad som händer. Jag har aldrig påstått att jag är felfri eller något sådant men jag vet att jag kan gå ifrån detta med rak rygg. Det är bara tråkigt att det ska bli så här för det påverkar så många. Jag tog väldigt illa vid mig i helgen för vissa saker jag läst men försöker att inte bry mig då dem kommentarerna kom från folk som inte känner mig överhuvudtaget. Det finns inte mycket jag kan göra åt det.
Som sagt vi får se vad som händer, för mig är detta över.
Ha en fortsatt mysig kväll!
Du talar så klokt, hjärtat.
Det är så oerhört synd när det blir såhär. Jag har hängt med så dåligt i vad som har hänt innan. Denna gången vet jag fortfarande inte vad som har hänt men jag förstod först idag vilka som det handlar om och båda sidor är sådana som jag har kontakt med här på nätet och de är så goa att jag blir jätteledsen för deras skull. Allihopa!
Hoppas att det blir bättre snart och att stridsyxan kan läggas ner.
Vad jättefint du har fått det här inne. Jag älskar layouten med ljusen!
Kramis Laila
Beklagar det du gått igenom, det låter så fruktansvärt!
Jag kan bara säga att när man tittar tillbaka på allt som har hänt så har jag behandlat andra så som jag själv vill bli behandlad. Jag har tagit hänsyn till andras känslor och jag har försökt lösa det mesta via mail. Det blir så fel när så många tycker, tolkar och tänker om saker som egentligen bara borde beröra de personer som det hela handlar om.
Jag är absolut inte långsint av mig och saker som jag trodde var utagerade för längesedan kanske inte är det för vissa.
Hoppas du får en trevlig kväll!
Du är så stark, Miina. Att lyckas förlåta någon som varken ber om det eller inser vad den gjort är fantastiskt. Det har jag ännu inte lyckats med. Förlåtelse hänger på något sätt ihop med skuld för mig.
Att förlåta min plågoande är nog för färskt… men jag hoppas kunna göra det så småningom, om inte annat för vår dotters skull.
Jag har självklart skuld i det som har hänt på nätet. Jag tänker inte försöka säga att jag har gjort allt rätt eller behandlat alla väl. Ord och meningar kan såra oavsett vad min avsikt har varit. Jag kan däremot säga att min avsikt aldrig har varit att göra någon illa och fundera över hur jag kan låta bli att göra om samma misstag igen.
Så, handen på mitt hjärta, Miina. Japp, det är överspelat och förhoppningsvis så småningom förlåtet. Ditt inlägg hjälper till i den processen.
Kramar till en ovanligt go tjej!
Du är den starkaste svaga jag vet och du vet att jag uppskattar det så. Det du har gått igenom har gett dig en visdom som jag önksar att du sluppit, men jag är så glad att du delar den med oss, så att vi kan lära oss din läxa utan att behöva gå igenom samma smärta. Tack för att du bjuder oss på det. Älskar Dig!
Vännen, jag gråter när jag läser dina ord, även om jag gråtit 100 ggr förrut. Det går så djupt i mig och letar upp de ställen där jag hör gömt undan allt som jag inte tagit tag i…
Jag har inte historien bakom det andra du skriver om, men du är klok och jag håller med dig.
Nu äter Ella upp Thomas nya förstärkare ….ahhh….
Tack för dina rader! De värmer. Och förhoppningsvis kan jag om ett tag inse att det är så. Men, inte än. Det känns fortfarande som att det är jag som utsatt henne för detta. Och kanske är jag än mer känslig med tanke på vad min förste pojkvän utsatte mig för, för massor av år sedan.
Förresten, va julfint och mysigt du har det här nu!
Kram från Kotten
jag skrev ett sånt långt inkägg, men glömde min mejl – alltså försvann allt. Men, men, här kommer den korta versionen! ler
Dina ord leder till eftertanke. Vilken styrka du visar som delar med dig av ditt liv! Det krävs mycket mod att kunna gå vidare utan att stanna kvar i det förflutna för mycket. Det krävs ännu mer mod att be om/ge förlåtelse. Vi känner inte varandra men jag är säker på att du är en klippa! 🙂
Tack för orden i min blogg, även dom gav mig en funderare. Min tanke är att det är skillnad på tillit och ”att lita på”, om du förstår, men det sparar jag till nästa PM…(som jag måste ta tag i snarast).
Jag tar med mig din banner också! 🙂
Kram Stina
Hej Miina
Skrev nyss ett långt inlägg men då jag missade att fylla i e-post raden så försvann det. Summan av kardemumman var doch du har så rätt om vänner och vänskap.
Tack för det rara inlägget i min gästbok.
Jag hoppas att lussebullarna blev bra.
Ha det så gott, kram Maria
Jag vill bara säga hej och även att du har en jättefin sida.Det du skriver om är jättebra, jag har faktiskt funderat på vad som händer här på nätet,jag har inte nån sida än,men kommer snart att ordna det men i bland har jag tvivlat på om jag verkligen ska ha en pga alla bråk osv,men så har jag tänkt att många har ju faktiskt fått en massa vänner för livet och hjälper och stöttar varandra och det har fått mig att se lite ljusare på saken.Ha det så bra!
Jag vet inte riktigt vad som har hänt i den här svängen. Men har blivit så nerskrivien och skvallrad om på nätet bakom lösenord förr och även nu fortsättningsvis.
Att förlåta är ofta det enda rätta, men det är inte alltid det rätta är enkelt. Det är stort att förlåta och gå vidare.
Kram
’glädjen’ jag hade av att läsa här för längesen,var att jag/vi vill veta hur J har det när hon inte är med oss…men som du märkt behöver jag ej läsa det,utan vi får lita på att hon har det bra…och att vi hör om hon ej har det…trist att det ska va såhär,men som jag skrev i din gästbok så är det antagligen bättre mellan oss när problemen är lite mer lösta, det kommer alltid att finnas problem men förhoppningsvis kan man prata med varandra som vuxna då…nå,huvudsaken att j har det bra oavsett vem hon är hos.och vi har ju en jättebra relation med henne,och hoppas ni alla åxå har det. det är det viktigaste! och att den blir bättre med åren…du och jag kommer nog alltid att irritera varandra men men…nåja nu ska jag ’låta din sida va’ ifred:) ha en underbar dag!